Så jag har ju bott i den nya lägenheten i ungefär 2½ dag nu. Börjar redan bli litet ledsen över tanken på att jag inte kommer kunna få bo kvar här. Allra mest beror det på allt förvaringsutrymme. Balkongen med eftermiddags/kvällssol. Ett kök man kan stå två i. Duschen där man inte behöver stå med krokig rygg, snett huvud och hålla i ett duschmunstycke. Där det inte tar 3-5 minuter för vattnet att bli varmt. Där man inte med jämna mellanrum blir skållad eller får en ishink över sig när man duschar, för att någon använder vattnet i byggnaden.
Men jag vet inte riktigt varför jag tycker så mycket om den här lägenheten. Den har fult golv, helvita väggar och tak. Det ekar, och jag har för litet möbler eller något. Vågar knappt ha någon volym på högtalarna för att jag är rädd att grannarna ska hata mig, och för att ekot gör att det basunerat ut i hela lägenheten, fastän man står på andra sidan av den.
Men varje gång jag kliver innanför dörren så känner jag liksom "Aahh..." med en lättnads suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar