Standing at a Swedish festival discussing the Story of the Eye.

But we weren't made for this world,

Though I wouldn't want to be with someone

who was. 

Of Montreal

- The Past is a Grotesque Animal

Bästa Tom Hiddleston!

Then the earth shook, that was all that it took.

Jisses. Jag kom precis på en väldigt bra idé gällande tatueringar.

Partytrick:

Så fort Marianergraven kommer på tal, så rabblar jag: "Elvatusentrettiofyra. 11034 meter. Så djup är den."





Jag vill sträcka ut ett tack till "Det här borde du veta"-spelet som blivit välanvänt under de senaste somrarna. För det borde man tydligen veta.

Till Jenkyjenxz.

.

Jag tänker att jag nog aldrig kommer träffa någon människa i mitt liv som jag kommer att känna mig så bekväm med, och älska, som jag gör Petro och Linda.

Det känns ensamt.

tormented life

lägenhet~

Så jag har ju bott i den nya lägenheten i ungefär 2½ dag nu. Börjar redan bli litet ledsen över tanken på att jag inte kommer kunna få bo kvar här. Allra mest beror det på allt förvaringsutrymme. Balkongen med eftermiddags/kvällssol. Ett kök man kan stå två i. Duschen där man inte behöver stå med krokig rygg, snett huvud och hålla i ett duschmunstycke. Där det inte tar 3-5 minuter för vattnet att bli varmt. Där man inte med jämna mellanrum blir skållad eller får en ishink över sig när man duschar, för att någon använder vattnet i byggnaden.

Men jag vet inte riktigt varför jag tycker så mycket om den här lägenheten. Den har fult golv, helvita väggar och tak. Det ekar, och jag har för litet möbler eller något. Vågar knappt ha någon volym på högtalarna för att jag är rädd att grannarna ska hata mig, och för att ekot gör att det basunerat ut i hela lägenheten, fastän man står på andra sidan av den.
Men varje gång jag kliver innanför dörren så känner jag liksom "Aahh..." med en lättnads suck.

Att hitta någon som också har en del av sitt hjärta dedikerat till en annan värld.

FÖRRESTEN. Min brors flickvän är ett Harry Potter-fan, men det blir liksom aldrig av att vi pratar om det, pga fangirlism inte brukar funka i sällskap då 50% inte är intresserade. Men jag var tvungen att fråga henne om hur många gånger hon läst om serien, eftersom jag själv funderar på att läsa om den IGEN. Sedan spann det vidare. Det var så längesedan jag hade ett fangirl-snack som bara löper vidare och man knappt hinner säga orden för att man pratar så snabbt och bara vill fortsätta prata om det för evigt. I slutändan gav vi upp alla försök att få de andra 50% att kunna vara med i samtalet, och bara nämnde namn hit och dit, den där händelsen, och visste du att, och du vet när det här händer, och han säger så och jag ÄLSKAR DET.
Sedan satt jag där med lysande ögon och sa: "Mitt hjärta slår jättefort just nu. Det här gjorde mig jättelycklig."
Och min bror sa: "Det där hjälpte verkligen väldigt bra mot min trötthet efter maten", och flinade.


För övrigt tycker jag mest om när Draco är längre i alla historier jag läser. Min hjärna där all text blir en bild kan dock inte sätta detta tyckande i form. Han är alltid kortare än Harry, men tanken och vetskapen att han egentligen inte är det är ändå fortfarande inetsad, fast inte i bild.
Eh. Det där lät mycket mer vettigt när jag tänkte det än när jag skrev ned det.

hypfni!

Är litet hyper och fnissig och tänker på min nya lägenhet väldigt mycket. Det känns så knäppt och roligt, malplacerat och ovant.
Det tog ungefär en timme att packa fram allting jag hade tagit med mig. Förutom alla djävulsklänningar och strumpbyxor. De är överallt. Tog med mig för litet galgar.

Annars händer det massa fina saker just nu.
Pappa är och hälsar på. Ikväll åt vi lyxmiddag hemma hos bror med närproducerat/slaktat kött och andra typasgoda-attiraljer.
När pappa kom så fick jag en blombukett. Jag fick välja mellan två olika (brors flickvän fick den andra, min bror fick dyrt rödtjut), och när jag pekade på den med rosa rosor, orange:a pioner (eller vad de nu heter), så skrattade pappa och sa: "Jag visste att du skulle välja den med mest färg!". När jag tittade närmare så såg jag att det var förgätmigej med i buketten. Blev litet tårögd över att pappa valt en blombukett med färger och min favoritblomma, och varit säker på att jag skulle välja just den.
Mamma hjälpte mig packa ned saker inför flytten. Mamma hjälper mig med allt. Mamma är älskad, och hon pratar i telefon med mig och påminner mig om att det är ömsesidigt.
Jag har fått låna min brors flickväns iPad som har internet, så att jag slipper betala eller skaffa det till min provisoriska lägenhet. Jag hann gå internetlös i cirka en dag.

Det är några av de bra sakerna.

Sedan är det ju andra saker som inte alls funkar för mig. Samt den ständiga utmattningen som cirkulerar mig just nu. Men just idag är jag lägenhets- och familjeglad.

När familjen åkte till fjällen.

Jag till vänster, bror i mitten.

Jag och min bror.

Från en kväll då jag och L pluggade tillsammans.

"muuuuuooouuuuaaa ... and hilarity ensues"

Den Stränga Fadern.

Min pappa kallar mig för Skrutt, Dotra mi och Emme.

*inhales* Yeah! And the chip, stains and grease will come out in the bath

Igår slog det mig plötsligt att, wow, mobiler nuförtiden har ju röstinspelningsmöjligheter! Så en gång för alla, så tänkte jag att jag skulle spela in litet av min vackra röst i ackompanjemang till de låtar jag brukar sjunga på karaoke. 

Det var asroligt!

Tyvärr så råkade jag spela över min bästa sångprestation (Common People med Pulp) med Hela Din Värld från Lilla Sjöjungfrun. Så istället så kanske ni får höra en högstadieversion av när jag sjunger Goo Goo Dolls' Iris. Som jag ju skrev om för ett tag sedan.

!!!

Åh gud, jag kom precis på att jag kommer kunna fuldansa hur mycket som helst i den nya lägenheten, utan att tänka på vilken möbel jag kommer stöta in i! Snurra runt i en vid kjol med slutna ögon och utsträckta armar 4ever!

Orkade inte arrangera bilderna i rätt ordning. Och extremt långt och nostalgisk kommentar om B-K.

Här några bilder från när jag och L var i Paris när vi var små skitar. Alltså de bilderna som sällan läggs upp eller delas.

Björn-Kato -- Min, Ps och Ls ständiga följeslagare under tonåren. En leksaksbandspelare jag köpte på en leksaksbutik för under hundralappen. Satt (allvarligt) och spelade in band för hand på min systers gamla stereo. Valde ihop låtar till en CD/mp3-skiva som stereon kunde hantera, brände, och satt sedan med fingrarna redo då man skulle trycka in REC och PLAY.
Det bästa med Björn-Kato är att det finns en mick, så man kunde spela in sin röst emellan låtarna. Som en hemgjord version av radio, då man presenterar låtar. Eller pratar fina minnen. Eller bara säger "Mjihihihihiiiii".
Och Linda har elektriskt hår på denna bild. Hihi.

Började packa 05:00 innan vi skulle åka. 

Och möblerna är min smak på inredning!

Linda är SJUK.

Nej, alltså allvarligt. 

Hon var sjuk under hela resan.

Som sagt, sjuk.

Sparkly wine on the floor.

Så mysigt att se i efterhand hur alla saker var utspridda över golvet där vi satt. Tex ölfimparburken, alla flaskor med sparkling wine (eeeh, hur mycket drack vi egentligen? Till vårat försvar så blev jag också sjuk. Så vi körde på planen att dricka bort sjuk:et varje dag.)

Dreggeeeeel. Dregelina.

Vi har spillt ut vinet på golvet, 

och försöker kompensera det med EN servett.

Jag gör mig i ordning för dagen. Så mysigt att min nuvarande lägenhet är nästan exakt likadan -- snedtak, litet "rustikt" och allmän här-är-min-vrå-känsla.

Och den har balkong. Yay, jag är en rökare. Och grannen har en katt. Jag tänkte att vi kan ha awkward:a stirrtävlingar tillsammans.

De ska stamrenovera min lägenhet, så jag har fått en ersättningslägenhet som jag ska bo i så länge.

Som vanligt så ringde de på 08:00 hos mig i morse, och jag stapplar yrvaket till dörren. Vad är grejen med att de alltid kommer till min lägenhet först, på det exakta klockslaget då de "får" det?
"Hej! Vi ska installera det nya låset." (ser att jag stirrar tomt och nyvaket på dem) "Oj, eh. Ska vi komma tillbaka om en kvart?"
"Jaaa, det går bra."
"Eller en halvtimme?"
"Jaaa, det går bra."

Sedan kommer de en kvart senare. In kliver det fem människor som har olika arbetsuppgifter när det gäller renoveringen. De är jättetrevliga, så jag blir glad. Sedan går jag med kisande ögon mot deras huvudkontor för att hämta ut den nya lägenhetens nycklar.

När jag och mamma kliver innanför dörren senare under dagen, så tappar vi hakan. Den är så enormt, vulgärt stor. Det är en tvåa, den har både morgon- och eftermiddagssol, och köket känns lika stort som hela min lägenhet, ungefär.
Det enda jag lyckas få fram är: "Jag kommer få bo i ett ständigt eko i några månader."

Missförstå mig rätt -- jag har MYCKET saker. Men det är inte mycket plats i min nuvarande lägenhet, och man får rätta sig, materialistiskt, när man inte har plats. Så alla dessa år då jag bott ur min resväska, släpat på stora, svarta plastpåsar med kläder, öst ned attiraljer och smycken och vackra ting i lådor, så har det känts som ett utbrett hav av SAKER. Men jag har bara aldrig bott på något ställe där det finns skåp, yta, frys nog för att sväva ut. Så jag står där och försöker komma på hur fan jag ska lyckas få bort ekot med mina få möbler och fem flyttlådor. Hur mycket tyg äger jag?


Så är litet wild and crazy, och har bestämt mig för att ta med min sekretär.
Och jisses, den har en walk-in closet. Kan inte ens placera mig själv och mitt liv i en framtid då ett sådant stort boende skulle kunna bli verklighet.

Jag och L på en hemmafest i Londonland, i steg 1, 2, 3.

1. De smått röda ögonen indikerar att jag redan är berusad.

Mitt lockade hår är dock intakt.

2. Står ändå med ryggen mot väggen, 

vid sidan av L och är litet smått blyg.

Lockarna börjar ge med sig.

3. Är helt sjukt full och sitter ute på altanen 

och röker för mig själv i ett försök att få omgivningen att sluta snurra.

Får besök av en söt herre, men jag är för påverkad 

för att orka vända på huvudet för att se hur han ser ut, så jag tar en bild istället.

Lockarna är nu döda. RIP, lockar.

Fun times as a 21-åring.

En dålig romans, men ett fint minne.

Lyssnar på Bad Romance med Lady Gaga, och slungas tillbaka i tiden då jag och Daniel (min gymnasievän) var ute i lilla Nyköping och råkade träffa på två snubbar. Så vi åkte hem till deras korridorsboende vid Skavsta flygplats och dansade på sofforna till Bad Romance som just hade släppts. Killarna tog av sig tröjorna, jag tog av mig tröjan, de tog av sig byxorna, jag tog av mig kjolen -- och sedan dansade och hoppade vi på sofforna, stolarna och borden i underkläder. Och Bad Romance på repeat.

I feel useful.

Och på tal om favoritklipp på youtube -- Jag presenterar den bästa reklamen som någonsin har gjorts:

That boy is a monster, aka hånglande med ett mickstativ och allmänt provokativa rörelser.

För alltid, alltid, ALLTID denna fanvideon. Gackt i sin puraste form av sensualitet. Med bästa Lady Gaga's musik.

Jag har redan delat denna video för några år sedan.  Men som sagt. Bästa. Tröttnar. Aldrig.
Och OBS!  Tänk på att även fast han kråmar sig och är smex,  så sjunger han som en gud hela tiden. Vad han än gör. 

Draco's attityd.

åäö.

Show encrypted text.

Lejon, orm, örn eller grävling.

Har med flit undvikit Pottermore.com (en hemsida för Harry Potter-fans gjord av J.K. Rowling) i flera år, för att jag är livrädd för vilket hus jag kommer sorteras in i. Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw eller Hufflepuff. Har ingen som helst aning om vad som passar mig bäst. Jag har, precis som alla andra Potter-fans, preferenser om vilket hus jag vill hamna i. Och alla är ju litet rädda för Hufflepuff, eftersom de ofta målas upp som det litet "korkade" huset. Länge ville jag bli Ravenclaw ("smarta"), men på senare tid så lutar jag litet mer åt Slytherin ("cunning"). Har nog aldrig riktigt känt för Gryffindor ("mod").
Urgh, jag kommer säkert hamna i Hufflepuff.

Yessssss, I'm a pretty boy.

Den här snubben jobbar på mitt stammishak. Han har kanske jobbat där litet mer än ett halvår vid det här laget, men jag ser honom fortfarande som "den nya". Han är ett ständigt ögongodis. Han brukar (precis som alla andra som jobbar i baren där iofs) stanna vid vårat bord och fråga hur det är. Eller bara stanna för att prata litet. Eller stå och prata med en utanför medan man röker, fast han inte själv gör det. Han är snäll och man blir glad av honom.

Bild!

Eftersom jag vid vissa tillfällen önskar musikskiten ur deras spellista vissa kvällar, så brukar jag ibland även be någon av dem att sätta på en låt som de tycker om för tillfället. I början blev de litet förvånade, men nu blir de bara glada. Jag önskar, gång på gång på gång:
Depeche Mode -  Useless
Depeche Mode - Suffer Well
Depeche Mode - Enjoy the Silence (... om Nicky är med mig)
Oasis - Falling Down
The Proclaimers - 500 miles

De litet mer sällsynta, men som ändå skrivs ned på en lapp till och från:
Gackt - Mousou GIRL (om jag vågar testa tålamodet hos de som vistas i samma lokal)
Dave Edmunds - Steel Claw
Elton John - Rocket Man
Thom Yorke - Hearing Damage
UNKLE - With You in My Head

... Och vidare attiraljer som min för övrigt segtänkande-när-det-gäller-musik-jag-känner-för-att-lyssna-på-hjärna kan komma på.

Jag saknar killen som brukade jobba där. Vi brukade berätta gåtor eller andra hjärnkrävande övningar för varandra, för att sedan försöka komma på svaret. På grund av sällskap och öl så var jag avsevärt sämre än honom. Men det var fortfarande mysigt. En gång kom jag och O på en jättebra, som tog några timmar och en hel del hintar från vårat håll för att han skulle, och kunde, lösa.
Vill ni prova? NI VILL PROVA!

433 -- 3444,4 -- 332,2 -- 226665584447,7777!
Så lovar jag att läsa tillbaka när ni läst det jag skrivit ovan!

Mellan varje "--" är det mellanslag.
Varje hoplagda siffror, vare sig det är en eller flera (tex "7" eller "777"), blir en bokstav.
Kommat indikerar att siffrorna före är en bokstav, och den efter en annan (tex "444" är en bokstav, och ",4" en annan).


Hint #1:
Man skulle nog inte kunna svara på detta om man är för ung (ca 25 år och bakåt)

Hint#2:
Elektronik är involverat.



Woho. Nu ska jag lyssna på koreansk pop.

Min ALLRA BÄSTA KOMPIS (det är en referens till Varan-TV) är snygg.

Nejmen, verkligen.

Här spenderade jag en stor del av mina sommarlov som barn.

hår.

Håller på med ett inlägg med massa bilder, men hittade denna och bara smälte ihop till en liten pöl av TITTA DET HÄR ÄR MINA BÄSTISAR OCH JAG ÄLSKAR DEM OCH DE TYCKER OM MIG MED. Ren, pur kärlek bästa vänner emellan.

zig-zag

Jag opererade mitt ena öga när jag var 13. Jag var skelögd, och tydligen desto mer än vad jag kommer ihåg, enligt mina föräldrar. Operationen innebar i korta drag att de skar av en bit av ena ögonmuskeln längst ut, och sydde ihop den igen, så att mitt öga skulle vara tvunget att vara rakt.
Efter någon vecka hemma, lounge:ande på min nya vita airsoffa, så återkom jag till skolan och slapp gymnastiken i en månad. Om jag skulle fått en boll i huvudet, så skulle jag tydligen kunna bli blind. Fun times.

Men den bästa gåvan som jag fick av denna operationen, var att jag plötsligt kunde uppfatta saker i periferin. Jag upptäckte att man kunde "titta" på saker utan att direkt se på det. Det var en fantastisk upplevelse. Dessutom kunde jag även uppfatta sådana där 3D-övningar då man tittar på en bild länge och så plötsligt kan man se den underliggande bilden.

Några år efter så märkte jag även att jag kunde titta i kors om jag verkligen koncentrerade mig på det annalkande fingret mot min näsa. En ögonoperation ger en inte superkrafter, och mina skills är fortfarande undermåliga om man skulle jämföra med andra. Men jag är så STOLT. Och jävligt glad över den där jävla operationen.

Från i julas, då jag, far, bror och dess flickvän åt vår 

(nuförtiden årliga) julmiddag på Älvsborgs Fästning:

Bloopers från DET STORA ÖGONBLICKET (pun intended):

ehhhh.

Eh.

"Scared, Potter?" -"You wish."

Börjar tröttna litet på att läsa H/D slash nu. Har väl läst konstant i en vecka eller mer nu. Men vet liksom inte vad jag annars ska göra. Spela mobilspel ett tag. Sedan... Jaha? Ja, jag läser väl litet mer, då. 

Och i bakgrunden spelas Twilight Sad, såklart.

Sitter och löser korsord vid min sällan använda sekretär. Sliter mitt hår över att jag inte kommer ihåg Odysseus hemö, och att när jag återkommer till ännu inte lösta kryss, så blir jag sur över att de är så jävla lätta om man jämför med de innan som jag försökt lösa. Är jag så dum i huvudet?

Nej men allvarligt, jag har slitit i min lugg den senaste timmen såpass mycket att den är alldeles flottig nu av mina salvinsmorda fingrar. 

Norrut.

"... as well as indicating that severed body parts cannot be regrown."

Jag har tänkt en del under de senaste månaderna, och jag har kommit fram till vilken min favorit-spell i Harry Potter är. Det är Sectumsempra.

'Sectumsempra derives from the Latin sectum, "having been cut" (comparable to the English word "section" or "segmented"), and possibly semper, "always." It can be translated as "always cutting" or "sever forever."'

Jag älskar den scenen då Harry använder den mot Draco så mycket att jag ryser och själen sjunger.

Och det bästa är att det inte är sista gången Harry använder den, heller.

... Lol, sitter och skriver detta inlägg och Austra's låt Spellwork börjar spela.

skrålllll

Igår började mitt mellanfinger ömma av allt scrollande när jag läser. Så jag bytte till pekfingret, och idag så är den LEDSEN. Leden längst ut, närmast nageln, är varm och molar, och försöker desperat att läka. Tycker det är litet intressant när man överanvänder en del av kroppen under en tid. Har aldrig varit med om fingerledsåkommor, nämligen.

Snarl and drawl.

“Oh yes,” Harry said, and let his voice run through a wild wood, snakes in the undergrowth and birds calling overhead. “Imagine what I think of you now.”


Saknar Maya's Drop Dead Gorgeous. Har ställt in mig på att läsa en annan av hennes inom snar framtid. Läser litet mindre bra fanfics emellan, för att liksom arbeta upp till explosionen av faktiskt-bra-skrivande och, eh... läsande.
Tydligen är den en darkfic dock, så vet inte riktigt hur det kommer kännas. Har inte läst någon sådan förut. Tydligen är det en Imperius Curse involverad...
(...the Imperius Curse allows the caster to control a victim's actions.)

"Bow!"

Ode to E.

Ja, påsken hemma hos mor var ju helt miserabel. Vi hade det jättetrevligt, det är inte så -- hennes pojkvän lärde mig några ackord på ukulele och jag satt ute i vårsolen bland hans tusen bänkar och rökte och pratade med pappa på telefonen.
Det som var mindre trevligt var min totala oförmåga att äta något. Satt där och stirrade ömse rakt fram in i dimman, eller ned på tallriken och tänkte att nej, det går inte. När alla i familjen är med, så kan detta utsvävande gå obemärkt, eftersom det inte sitter två personer mitt emot mig som har all sin koncentration riktad åt mitt håll.
Men min älskade mamma. Min fina, bästa mamma känner mig så bra. Hon vet att jag inte kan ibland, så hon förklarar lugnt för sin pojkvän när han frågar: "Låt bara tallriken stå, ställ inte in den i kylen. Hon kommer äta det om ett tag."
Och när jag bara tar en matsked av efterrättsglassen, och håller ömt handen runtom en jordgubb för att få den att bli rumstempererad, så frågar hon inte ens. Hon vet att jag blir litet knäpp när jag har det svårt. Hon föreslår istället att vi tre går och vilar en stund. För att hon vet att jag behöver det.

Och ångesten! Jag visste ju hela tiden varför ångestmonstret klöste sig upp i halsen och gav mig kväljningar. Jag blir såhär när jag är försjunken i saker som jag älskar. Att komma tillbaka till verkligheten är som ett rått slag i magen. Det känns som när jag tittar i spegeln och ser min avbild och mitt jag försvinna från skalet -- istället för att desperat vilja återvända, så vill jag inget hellre än att försvinna in i dimman och aldrig återvända. Som ett sorts förvridet och ironiskt skämt, fast det inte är roligt. Och ingen mamma i världen kan få veta att jag mår såhär, för att det går inte att säga att allt som hon har kämpat för, allt hon hjälpt mig med, slås ut av tanken på att få spendera mer tid i en påhittad värld. På samma sätt som att man inte kan säga att man helst skulle vilja stanna kvar i drömmarna jag drömmer om natten, eller försvinna i havet och inte ens försöka ta ett simtag för att komma upp igen.

Men att när man går till bussen som ska ta en hem till bubblan, så känns det som att man är botad. Jordgubben, maten som jag till slut slukade i mig, hur hennes pojkvän säger att jag är jätteduktig på att spela trots att det är första gången, och det ständiga penicillinet - min mamma.

Mayas fantastiska skrivande.

Igår vaknade jag 09:00, läste färdigt min andra fanfic medan jag åt frukost, började på min tredje, läste till 12:30, sov i en och en halv timme, fortsatte läsa till 18:00, gick och handlade cigaretter, kom hem och fortsatte läsa, och kom sedan på vid 02:00 att jag borde gå och lägga mig. 

Så, eh. 15 timmar, ungefär. 

En tanke i bakhuvudet, den som inte är kär och besatt, tänker slött att det är väldigt mycket tid att lägga på att läsa, och att jag kanske borde göra något annat en stund. 

Och när jag runt 21:30 börjar få litet svårt att läsa texten, eftersom den börjar flyta ihop i svart och vitt. Men skiter i det, och fortsätter läsa.

Det är så himla underbart. Men samtidigt vill jag fräsa och skrika till L och P att de inte borde låta mig hålla på såhär, för de vet hur jag är, och hur det är att vara i den sitsen. 

Sedan fortsätter jag att läsa och fnissa åt Dracos och Harrys fantastiska ironiska munhugg. 

 Är. Så. Lycklig. 

Blä.

Ugh. När någon på spårvagnen har samma parfym som en gammal pojkvän. 

coffee fiend!

"When Harry came out of his room the next day he found Malfoy already up, coffee and Chinese food steaming at his elbow. Malfoy looked up from his newspaper and smiled at him briefly as he came in, making a gesture that said he was invited to share the Chinese and giving him a stern look that said he was forbidden to touch the coffee."

*dör av fniss*

"Harry went and fetched the pile on the counter, taking a look at the covers and titles as he leaned against the sofa and passed them down. “You've got Running Under the Constellations, Common Ground with the Centaur and, uh, Searching for a Support Bra in the Forbidden Forest: A Lady Centaur's Tale.”
“Support bra, please,” said Malfoy, and they snickered because they were five."

Åh, sassy Draco. Kan inte låta bli att fnissa.

"“I think you may be going overboard with your carefree bachelor lifestyle,” Malfoy said, in a distracted sort of way. “You left your groceries on the floor, and also, I think something crawled onto your sideboard and died.”

“That's my jumper,” Harry said, looking doubtfully at the sodden orange heap.

“And also, I think your jumper crawled onto your sideboard and died,” Malfoy amended agreeably. “And also, you've run out of marmalade.”"


Är för övrigt inne på min tredje fanfic just nu.
Och Jenxz, OTP betyder One True Pairing.

Snodde ett tonårsfrågeformulär från en kusin som börjar bli äldre. ALLA VILL LÄSA OM FEMTIO FRÅGOR SOM HANDLAR OM MIG.

1: Vad har du på dig?
Rosa tjocktröja med pärlemor/guld-knappar och vit fluffkant runtom luvan, Sailor-kjol i blått/vitt och flätad skirt-hem, vita strumpbyxor och en tråkig lila tröja under som inte ens syns.

2: Har du någonsin varit kär?
Självfallet.

3: Har du haft ett dåligt slut på ett förhållande?
Jao.

4: Hur lång är du?
ca 171.

5: Hur mycket väger du?
Alldeles perfekt lagom! Nä, vet inte, väger mig ej.

6: Har du några tatueringar?
Tyvärr inte.

7: Några piercingar?
Öronen, men kan inte använda örhängen mer än i ett par timmar innan allergin säger "NÄ NU HÖRRU".

8: OTP?
Err. Ingen aning. Just nu Harry/Draco.

9: Favorit tv-serie
Twin Peaks.

10: Favorit sminkmärke?
Inget.

11: Något du saknar?
Ångestfri vardag.

12: Favorit låt?
Ever? Are you fucking joking? Just nu typ tre album med Twilight Sad.

13: Hur gammal är du?
Tjugosjuuuuu.

14: Stjärntecken?
Cancer, aka 69.

15: Vad letar du efter hos en partner?
Humor och någon som är kapabel till djupa diskussioner och som inte blir rädd för mitt inre.

16: Favorit Quote?
Är inte så mycket för quote:s, men just nu två stycken:
"The closest way to the universe is through the forest wilderness."
och
"I became insane, with long intervals of horrible sanity."

17: Favorit skådespelare
Antagligen Cillian Murphy eller Nicole Kidman.

18: Favorit färg?
Orange.

19: Hög eller låg musik?
Hög, men vågar aldrig lyssna på en sådan ljudnivå.

20: Vart går du när du är ledsen?
Lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet och väntar tills det går över.

21: Hur lång tid tar de för dig att duscha?
7 minuter.

22: Hur lång tid tar de för dig att göra dig klar på morgonen?
Klär på mig. Iz it.

23: Någonsin varit i ett slagsmål?
Drog en klasskamrat av manligt kön i håret (jag förlorade, pga hade längre hår), och puttat omkull en sjundeklassare. Så, nej, inte egentligen.

24: Turn on?
Maktpositioner.

25: Turn off?
Rasism, hbtq-fobi och nedtryckande av kvinnor.

26: Anledningen att jag började med Youtube?
Eh, använder det inte riktigt. Laddade upp några filmer från ungdomen/ungvuxen-tiden.

27: Rädslor?
Att min mamma och pappa till slut inte orkar älska mig längre, och rulltrappor.

28: Sista saken som fick dig att gråta?
När jag tittade på barndomsfilmer och såg hur farmor och farfar firade jubileum för hur länge de varit gifta. De skålade med vitt vin och blev övertygade av släkten att pussa varandra fjäderlätt medan vi filmade. Blev alldeles kall i hjärtat och sa "Jag vill inte se det här, spola fram", tittade bort och försökte att inte tänka på farfar som dog för 9 år sedan och en farmor som är ledsen över att hon inte kan gå till hans grav varje dag längre på grund av hennes hälsa. Sedan grät jag tyst utan att torka bort tårarna så att ingen skulle märka.

29: Sista gången du sa att du älskade någon
Igår.

30: Meningen bakom ditt Youtube namn?
ohrusty, tiotusende gången jag förklarar det. Kortfattat: Älskar musikalen Starlight Express, huvudpersonen heter Rusty. Mycket känsloladdat.

31: Sista boken du läste?
"How to be a woman" av... Hondendär. Som alla säger "Ah, DEN boken. Jag vill läsa den" om.

32: Boken du läser just nu?
"Maurice" av Forster. Fucking fab.

33: Sista tv-serien du såg?
Färdigt eller i allmänhet? Färdigt: American Horror Story: Freak Show, Senast: Supernatural, mot slutet av 9:e säsongen eller något.

34: Sista personen du pratade med?
D.

35: Relationen med den person du senast smsade?
En nära vän i Göteborg som jag träffade för två år sedan, men lockigt hår och ett snällt hjärta. Skriver poesi.

36: Favorit mat?
Ingenting just nu. Hatar mat.

37. Platser du vill besöka?
Japan, Island, södra USA, Gibraltar, Godahoppsudden, Canada.

38: Sista stället du var på?
Utland: Japan - I allmänhet: Eh... Forever at home.

39: Har du en crush?
Ja.

40: Sista gången du kysste någon?
Pass!

41: Senaste gången du blev förolämpad?
Kommer inte ihåg.

42: Favorit godis?
Saltlakrits.

43: Vad för instrument spelar du?
Nada, null, zip, zilch.

44: Favorit smycke?
Min orange:a ring från Vivienne Westwood.

45: Senast sporten du spelade?
Eh. Kommer ej ihåg.

46: Senaste sången du sjöng?
För några dagar sedan. Forever sjunga till The National.

47: Favorit raggningsreplik?
Urgh.

48. Senast du använde den?
Urgh.

49: Senaste gången du kramade någon?
I morse.

50: Vem borde svara på frågorna nu?
Jenxz, Lindurz och Petzzz.

herg, eller något.

Typ en av de finaste kommentarerna någonsin, tror jag:

"I actually love your comments Emelina. When I get my own TV show, I'm basing a character on you"

Vem vill INTE vara en musa till en TV-serie, liksom? Och någon som inte tycker att jag låter helt wonky när jag skriver på internet. Får litet ångest ibland över att jag skriver som jag gör. Typ en imitation av Linda, fast inte lika återhållsam.

Identitets- och omgivningskris.

Nu börjar Draco ändra utseende till något mer tilldragande. Thank god. Såklart ser han fortfarande väldigt annorlunda ut mot Underwater Light; han är längre, har kortklippt hår i nacken och lång lugg.

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur man bygger upp en bild av karaktärer i ens huvud när man läser. De är vaga, men man är samtidigt säker på hur man tänker sig dem. Om hur man ibland stannar upp för att försöka fastställa deras utseende, och det bara blir fult och för skarpt, och måste mentalt skaka på huvudet för att sudda bort den mänskliga impulsiviteten av att kategorisera saker.

Det är samma sak med omgivningar, både i läsande, men även i drömmar. Hur man återkommer till hur utrymmen ska se ut. Hur man envist hoppar över de skrivna meningarna som beskriver något annat än vad man tänkt sig. Fastän det står svart på vitt.
"Harry sitter på vänster sida av Draco, inte höger."
"The common room är inte lika stort som de skriver i texten."
"De sitter på bänkar, inte stolar. Fastän Harry plötsligt ställer sig upp så att stolen faller omkull."
"The Dursley's hem ser ut som min gamla barndomsväns, fastän jag lagt till ett rum för mycket, som de inte ens nämner att det finns."

Och om man spinner vidare om drömmar, så hade jag en väldigt annorlunda upplevelse inatt.
Att läsa om homosexuella relationer under större delen av det vakna dygnet sätter ju såklart sina spår. Jag drömde att jag blev upphetsad, och när jag tittade ned så var min "klitta" (som folk säger nuförtiden) väldigt stor och erekt. Jag spärrade upp ögonen när jag betraktade detta, men insåg att den "alltid" blir så när de köttsliga lustarna kommer över en. Jag visste att det skulle försvinna om jag möjligtvis skulle känna för att leka med mig själv. Och när jag var säker på att allt var som vanligt, så minskade lusten, och även min privata del. Jag tittade på den när den började minska, och tänkte roat för mig själv att, "Jisses. Den ser ut som en snopp".

Detta kanske låter vulgärt för någon som aldrig upplevt känslan av att byta kön, ålder och person i sina drömmar. När jag vaknade av den bländande solen i mitt ansikte (jävla morgonsol), så blev jag mest förvånad över att jag drömt en dröm med sexuellt tema. Jag gör nästan aldrig det. Men det är de drömmarna som är de mest fascinerande -- när man byter identitet, och den känns lika bekväm som att man vore sig själv.

Twat

Har börjat läsa en ny nu. Draco är väldigt annorlunda, och hans utseende tenderar att se ut som Tom Felton i mitt huvud, aka han som spelar Draco i filmerna. 18-åriga Draco, det vill säga. Eftersom jag inte är så förtjust i den uppväxta versionen i filmerna, så är jag litet missnöjd.

Espressomachine

Jaha. Nu har jag läst färdigt Underwater Light. Tre dagar av den fantastiska lilla varelsen som är Draco, och nu är det slut.

Jag måste börja läsa en ny ASAP.