honungsklackar

En gång i tiden så bodde jag och Linda i Göteborg och gick ut mest varenda lördag. Såhär såg vi ut då.

273 olika handlingar

Om man ska tro Mangaupdates.com så följer jag för tillfället 273 serier. Varenda gång det kommer ett nytt kapitel till en av de serierna, så sitter jag där och sliter mitt hår i ett försök att komma ihåg exakt vad som hände i förra kapitlet. Det är ingen lätt sak, ska jag meddela.
Inte konstigt att jag har fullt upp med att komma ifatt den senaste månaden då jag varit fri från manga.

så ond man bara kan vara

Linda skrev:
Men argh, fem minuters läsning och jag sitter redan och gråter. Det är litet lustigt hur serien i princip har samma effekt på en som för fem år sedan.

Jag kan inte säga det bättre själv. Herremingud vad man blir bölig av Naruto. Efter två kapitel sitter jag med uppspärrade ögon och flämtar för mig själv om vartannat. Man får ständiga OMGfits då man är säker på att "Det är precis det här jag har väntat på, omg, xx versus xx, nu händer det grejer!!". Men serien fortsätter. Och man gråter litet mer, älskar ännu mer och blir till slut (återigen) övertygad om att det här är något av det bästa på hela jorden.

Vi har hållit på länge, jag och Naruto. Jag började följa serien 2004 och nu, fem år senare, älskar jag den fortfarande med hela mitt hjärta.

Sasuke, evil as can be.

Men jag älskar ju kaffe

Genom dörren hör jag "... äter ingenting, men hon dricker kaffe hela tiden".



Jag rusar ut och tjuter "Jag har gått ned i vikt! Jag har tappat 3 kg!"
"Det kanske beror på att du äter tonfisk och majs hela tiden", säger brors vapendragare.
"Och knäckebröd!"

Är du professionell?

Jag behöver hitta vänner som är positivt inställda till att spontansupa på ovanliga dagar.
För övrigt kommer min mamma och hälsar på nästa vecka.

Och en favorit i repris. Jag älskar det.

gift

Jag och min framtida man.

SAY WHAT?

Jag var inne på Wikipedias sida för Supernatural, och fann detta:

"The fifth season began airing on September 10, 2009. Featuring 22 episodes, it will conclude the series' main storyline. However, the CW officially renewed the show for a sixth season on February 16, 2010."

Är jag den enda som har missat det här? DET KOMMER MER? Jag är överlycklig! LYCKLIG!

Världens bästa bröder fortsätter göra USAs motorvägar säkra?

ettusenett

ARRGGHH, tusen saker att göra inom loppet av enochenhalv timme, men jag vill inte, är hungrig och sitter här istället och paniken bygger upp. Jag kommer inte hinna, kvällen kommer bli astråkig och nu har jag negativat ner här tillräckligt, så nu sätter jag igång och gör något istället, hej.

Det är en vacker dag på Stigbergsliden

Solen skiner och gatorna är fria från snö. Jag går upp tidigt och tar små vårpromenader och bara njuter av att vara svensk. Nog att det är trevligt att bo utomlands, men ingenting kan slå en ny årstid som träder in. Att vi ens överlever vintern har alltid varit ett mysterium för mig. Det känns som ett billigt knep att bara för att solen gör sig påmind, så börjar alla i kalla Norden att leva igen. Ingen mer dvala nu, människor. Nu kommer solen, träden och blommorna. Nu kommer dofterna, vinet och musiken som ska ackompanjera oss in i den årstid som får oss att le igen. Jag har en bandspelare och en Slottsskog som inväntar besök. Are you with me?

Mödan som lönade sig.

De tre musketörerna var en man kort igår kväll när vi i vanlig ordning satt bänkade inför quizet vi berikar varje onsdag. Man får vara max fyra personer i ett lag, och jag och Magnus sitter och dvalar inför rött vin och lättöl. Temat är musik- och film med anknytning till litteratur. På slutet sitter vi och brottas med ett annat lag om förstaplats. Utslagsfrågan är "Hur många sidor består Mein Kampf av?". Vi svarar 325, men omöjligt nog svarar det andra laget likadant. Vi får se ett fat fyllt med ljus under fem sekunder, och vi ska gissa hur många det är. Adrenalinet ballar ur i våra system när jag säger "60", och Magnus "50". Vi möts halvvägs, och säger 55. Det andra laget säger 60.
"Ja, då har vi en vinnare... För det är... 47 ljus."

Jubel, champagne och presenter delas ut. Eller tja, allt förutom champagne iallafall. Som vi kämpat på det där quizet i flera månader nu. Jag är såklart stolt över svar som "Selma Lagerlöf", "Kent" och "Jane Austen", men min största bragdmedalj går nog ändå till "Vilken skådespelare spelar den nya karaktären på Saltön på SVT?". För en person som varken har sett serien eller ens knappt har koll på allt som kallas svensk media, så är jag mäkta stolt. Allt detta tack vare att min värd zappat genom tv-kanalerna och stannat på en enda scen då ovannämnda person är med. Det är galet hur man omedvetet kan snappa upp en sådan sak medan man sitter och slösurfar vid datorn bredvid. Att jag ens drar ur mig "Claes.... Claes... Finns det någon svensk skådespelare som heter Claes... Malm... berg?" kan ju inte vara något annat än skills? Eller?

Kvitter

Jag sitter där och kvittrar glatt med min bror, varpå han tittar underligt på mig.
"Märker du inte vad som händer omkring dig?"
"Nej, vad då?" varpå jag tittar upp och möts av en blå razzia som skockas i vagnen.
Jag kan bara skratta när en spårvagnskontrollant tittar surt på mig och ber om mitt färdbevis.
Nog att jag visste att jag inte brukar märka folk runtomkring mig när jag vistas på stan, men det här är ju löjligt. Det var ungefär 10-15 blåklädda kontrollanter och en polisbil utanför, och jag märkte ingenting förrän någon sa det till mig.

Efter diverse ärenden satte vi oss ned i min brors soffa med varsitt glas rött vin och sudoku-bok. Iron & Wine spelas i bakgrunden och solen lyser in genom fönstret. Hallelujah, för idag fick jag mina allra första vårkänslor.

Sedan kom jag hem till våfflor och en värdfamiljemedlem som var med på Vem Vet Mest? på SVT. Om-nom-nom. Plötsligt ringer Petro, och kvittret fortsätter.

live endast för män

Wooh, Gackt i kortbyxor.

Och så ramlade jag in på ett diskotek

Vi dansar i ett enda surr av människor i en liten lägenhet. Vi skriker ikapp till Stad i Ljus och Judy, och syskonen Hagerskans får i sig alldeles för starka drinkar som Polaren Pär kokat ihop. Sedan snubblar vi vidare över Göteborgs kullerstenar och testosteronet är högt, men jag bara skrattar. En hand sträcks fram, och helt plötsligt dansar jag på baren. Jag har så otroligt roligt, även fast jag är sällskapslös för tillfället. När brodern kommer tillbaka, så står jag på golvet igen, och ögonen tindrar.
"Titta vad jag fick! Ett neonarmand!"
"Av vem då?"
"Jag vet inte!"


Nu ska jag iväg och se Alice i Underlandet. Meooww, gimme some liqourice.

moi je joue

Inne i lokalen spelas bollywoodmusik. Jag sippar på mitt röda vin och kan inte hjälpa att jag tänker att själva idén om vernissage är roligare än själva vernissaget på plats. MGMT börjar eka mellan de nakna väggarna, och jag vill brista ut i spontandans, men jag står fastiglad i ett hörn istället.
Jag går ut och röker, och de enda jag kan bonda med är två personer som inte ens är där för vernissaget, utan bara sitter där och super för att det finns en eld utanför. En stämma jag känner igen spelas på deras spelare, och jag säger "Lyssnar ni på Loke? Det är sällan man träffar på folk som lyssnar på honom". De bjuder in mig på en fest de ska på snart, där de ska röka på och jag är så välkommen, så välkommen. Men jag är feg och drar istället i Anjas ärm och säger "Kan vi inte gå hem och spela spel?". Varpå Anja såklart är bäst, som Anja alltid är, och lämnar vernissaget som hon själv medverkar i. Vi får skjuts hem och en fransyska pladdrar glatt på i den lilla bilen.




Sedan lagar vi indisk mat och jag sitter och fnittrar av matlyckoruset som infunnit sig.
Klockan två halkar jag hem och upptäcker förvånat att mitt sociala liv här i Göteborg har börjat ordna till sig.

Jag vaknar dagen efter med att Leif undrar om jag är vaken. Jag drar mig upp, fortfarande sömngrumlig efter mardrömmar om onda fartyg som vill att jag ska bli lesbisk (...), och möts av rökt makrill till frukost. Sedan ringer jag min bror och han säger att ikväll är det fest. Kom!

Eh-eh-eh-eh

Jag och maten har blivit vänner igen. Det visade sig att det som kan bota en kropp (och sinne) som hatar mat är alkohol. And lots of it. Då har man inget annat val än att ta till sina grabby hands och glufsa i sig pommes medan allting fortfarande susar omkring en. Annars är jag rätt high på potatis, falukorv, lök och ägg för tillfället. Länge leve Sverige och dess tunga mat!

Hände något alldeles otroligt knäppt i förrgår. Jag gick till den där japanska föreningen som folk tipsade mig om, nämligen. Tolv timmar senare frustar jag irriterat i ett rum som är alldeles för varmt och som inte är mitt eget. Så jag plockar ihop mig själv (och tänker "Jag tar hellre en konfrontation än lämnar min älskade, älskade orangea hatt. Varje dag och varje minut tar jag hellre en konfrontation än att lämna den efter mig"). Sedan går jag skamset genom en betongdjungel som jag inte känner igen. Mina röda strumpor lyser och klackarna låter alldeles för mycket. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att aldrig mer göra en walk of shame utan att mina glasögon är på. Om det är något som är värre än en walk of shame, så är det en walk of shame då man blir vindögd. Sedan kryper jag ihop så gott det går och försöker låtsas om att alla människor som är påväg till jobbet inte ser mig. Men det gör de ju, såklart.

all that poop that brings me down

Jag hatar, hatar, HATAR maten. Det här är ju löjligt, jag kan inte äta utan att må illa, och jag får verkligen kämpa för att hålla allt nere. Min kropp är en biltank och jag behöver BENSIN. Nog för att jag har haft problem med mat sedan barnsben, men det här är bara löjligt och väldigt, väldigt jobbigt.

Nu ska jag iväg till brors vapendragare för att inhandla tacos. Ikväll blir det melodifestivalen med teh boys och sedan utgång. Jag är pepp, även om jag mest bara tänker på björnar, sudoku och Gackt.

Det finns en låt som heter Hurricane And Fire Survival Guide. I den berättar sångaren om vad man ska göra för att överleva bland annat orkaner.

I've had enough of hiding underneath my covers
I'm done with all that poop that brings me down
(...)
I'm sick and tired of being sick and tired
I'll laugh my whole way through the hurricanes and fire

Nu kanske jag inte behöver hjälp med att överleva orkaner för tillfället, men jag känner att skratt hjälper mot det mesta. Så nu ska jag göra det.

tralala lilla molntuss

Jag tror att det är dags att ta till min hemliga blogg och börja skriva pepp-inlägg till mig själv. Jag kom ju inte till Japan av att bara sitta framför datorn och dricka öl varje dag.

"Don't be sad! Dreams exist to be fulfilled!
Sometimes they seems distant, very distant...
But then, one day POFF, fulfilled!

...if you fight and never give up will say!"

s02e01

LOL, never mind, jag hittade det. Avsnitt ett.

Pojkar före blommor

Blond Enelima vill ha pälsjacka, JAA, PELS!

Någon som känner igen de där gula skorna på tjejen i bakgrunden? Hur som helst så kom jag på att jag fortfarande inte sett scenen som jag är med i i Hana Yori Dango 2. Jag har nu snabbkollat igenom en del avsnitt, men nu orkar jag inte leta mer. Om någon av er som läser den här bloggen är Hana Yori Dango-nördar och har lust att berätta för mig vilket avsnitt denna scen är med i, feel free att dela med dig. Jag orkar inte zappa mig igenom mer sappy musik och överspelande japaner för tillfället.

yes... no no no im careless ∖（＾o＾)/

Kommer ni ihåg när jag spydde galla över ett framträdande med Gackt då han hade en massa kvinnliga dansare? Quote:

"Det skulle inte förvåna mig om han har knullat varenda tjej som är på scenen, heller."

Det var bara ren och skär svartsjuka från min sida. Det tar väl inte direkt en matematiker för att räkna ut det, iofs.

Nåja, hursomhelst, så handlar det här inlägget inte om min suktan efter en man som är 14 år äldre än mig, utan om ovan nämnda låts text. Ni som har en historia med japansk kultur har utan tvekan stött på Gackts Vanilla. Ni kanske minns att det var litet... naughty? Eller inspirerad av sex, kanske vi kan säga.

Okej, känn på den här då: Gackts senaste sexinspirerade låt, Koakuma Heaven, är helt skriven i sms-språk. I detta inkluderas smileys såsom ｖ（＾＿＾）ｖ och är, efter mycket diskuterande från fans sida, från en prostituerads point of view. Hur mycket vi än vill att Gackt ska mena detta för sig själv:

"'A real boyfriend!? wow I'm searching！！（＾＿＾）！！' (It's true!)"

så är det knappast troligt i det här sammanhanget. Andra trevliga textrader är:

i brush back my curly hair☆
n' move up and down w/ my wet lips
b'ing greedy round 3 round 4 round 5
bcuz im an expert w/ my mouth （＊＾ロ＾＊）

eller varför inte:

好きなナンバーゎ　６（＊・Д・）９ /// my favourite number is 　６（＊・Д・）９

Hur som helst så är jag overjoyed. Jag älskar en Gackt som dansar Para☆para och sjunger om våta läppar, feta plånböcker och en hel del sex. Ni måste faktiskt titta på när Gackt dansar Para☆para. It's sort of legen.... wait for it... dary! Legendary!




Översättningen har jag fått ifrån denna sida, och jag avslutar med ett quote från nämnda källa:

"I'm not sure how it fits into the R+R II story*, but...
maybe Gackt just felt like being a whore. Or something."

*Gackts konserter har alltid ett tema, som en saga/historia eller liknande.

zeh gakupo in ghost visualive, etc

Gakupo och Koaku He är bara några få exempel på alla nya uttryck som jag måste lära mig för att förstå vad folk ens snackar om när det gäller Gackt. Sedan när började utlänningar som inte ens kan japanska börja använda sig av japanska förkortningar? Que?

You know the drill, down and up.

Det var tider, det

Jag läser hypade inlägg om dagar då jag och Linda ovetandes råkade stöta på Közi medan vi var upptagna med att stoppa isbitar i munnen och säga "Smurf!".

Ooh!

Saker jag skrattade åt och instämde med för fem år sedan:

Ichi said:
”Yeah I know people like you.
You say: ’Ooh ♥ I’m sooo un-photogenic!’
Jeez... How pretty do you think you are?”

Människor som aldrig fick höra tacket de förtjänade

"Men gränsen gick när Linda (lärare i textkommunikation) smekte mitt hår och sa ”Har du mycket att göra?” med en sådan genomärlig och snäll röst att jag egentligen bara ville slänga mig i hennes famn och börja gråta. Jag är så grymt tacksam för mina lärare som jag arbetat med de senaste tre åren. Bara själva grejen att Fredrik (lärare i foto + rörlig bild) bad Lotten komma till hans rum för att fråga om jag var sur på honom, säger en hel del om de lärare vi har."

/dagbok 22 maj 2006, jag var i slutspurten på att plugga upp etthundratvå ämnen så att jag kunde gå ur gymnasiet.

Gackt, I love you, but you're dragging me down

Jag känner på mig att det där inlägget som nästan exakt

förklarar hur stor roll Gackt har spelat/spelar i mitt liv är på g.

åhnejgåinte

Jag måste ha sagt något magiskt ord inatt, för helt plötsligt var Gackt helt över mig och bara sa mitt namn hela tiden.
"Emelina, kom och duscha med mig, kom nu ska vi laga mat tillsammans, åh nej gå inte, vi ska ju gosa litet mer, men oj vad du kysser mig en massa", sa han ungefär.
Jag blev alldeles knäpptokig över att få röra vid så mycket Gackt utan att han puttade bort mig, att jag blev alldeles galet arg när jag vaknade och insåg att det var en dröm.

Ännu mer?

Mitt liv behöver mer Gackt. Nu när internet är tillgängligt för mig igen, så bubblar det över inom mig för jag inser att ett liv utan internet resulterar i ett liv utan Gackt. Och det går ju bara inte. Det säger ju sig självt.

När jag får en ny dos av Gackt-morfin så tåras mina ögon. Skrattet bubblar fram i takt med att hondjuret klöser sig uppför strupen. En massa konstiga idéer flyger fram och tillbaka i 190km/h, och jag vill bara sluta andas om jag inte får röra vid honom nunu.

Plus att han fortfarande kan dra på sig lackkläder och blommiga strumpbyxor (and make it work!) gör att jag älskar honom ännu mer.

the blood I bleed

Jag ska antagligen gå ut på lördag. HALLELUJAH, säger jag. Sedan hur det går att styra kvällen till att bli som just jag vill att den ska bli, är en annan femma. En Storebror + S's vapendragare kanske inte vill inleda kvällen med att lyssna på partymusik medan vi gör oss iordning för kvällen tillsammans. Antagligen inte heller förfesta på vin eller byta kläder minst fyra gånger innan vi bestämmer oss. Jag tror inte heller att deras största mål är att dansa kroppen svettig till bra musik som vi kan yla till medan vi glömmer bort att det finns folk runt omkring oss. Det finns risk för häng i ett hörn med en ölflaska fastklistrad i ena handen. Om jag lurar i dem en tequila-shot så kanske det börjar spritta i kroppen på dem. För min spritter redan nu och jag vill dansa, dansa, dansa.

Helst vill jag nog dansa till Modest Mouse. Det är nog dags för mig att börja lyssna på Modest Mouse-skiva #3. Visste ni förresten att jag blev utbjuden på date en gång enbart pga att jag sa att jag lyssnade på Modest Mouse? Nä? Nu vet ni.

Youtube- och låtfavoriter för tillfället

Jag vet att sådant här sällan händer när man gör youtube-inlägg, men jag rekommenderar er starkt att titta på de här videorna.

1. OK Go - (OK Go's musikvideor har tamejtusan alltid litet spunk)


2. Beach House - Norway (drömlikt)


3. Animal Collective - My Girls (freaky video is freaky)

Norge och Mina Flickor

Lalalaa, min liv är väldigt annorlunda just nu och jag tror bestämt att min bror har blivit min nya bästa vän. Annars vet jag inte riktigt vad jag vill, i vanlig ordning. Jag var och såg Beach House igår, det var guld, även om de var underligt dryga på scenen. Magnus påstod att band är så nuförtiden, men det låter fånigt tycker jag.