Mödan som lönade sig.

De tre musketörerna var en man kort igår kväll när vi i vanlig ordning satt bänkade inför quizet vi berikar varje onsdag. Man får vara max fyra personer i ett lag, och jag och Magnus sitter och dvalar inför rött vin och lättöl. Temat är musik- och film med anknytning till litteratur. På slutet sitter vi och brottas med ett annat lag om förstaplats. Utslagsfrågan är "Hur många sidor består Mein Kampf av?". Vi svarar 325, men omöjligt nog svarar det andra laget likadant. Vi får se ett fat fyllt med ljus under fem sekunder, och vi ska gissa hur många det är. Adrenalinet ballar ur i våra system när jag säger "60", och Magnus "50". Vi möts halvvägs, och säger 55. Det andra laget säger 60.
"Ja, då har vi en vinnare... För det är... 47 ljus."

Jubel, champagne och presenter delas ut. Eller tja, allt förutom champagne iallafall. Som vi kämpat på det där quizet i flera månader nu. Jag är såklart stolt över svar som "Selma Lagerlöf", "Kent" och "Jane Austen", men min största bragdmedalj går nog ändå till "Vilken skådespelare spelar den nya karaktären på Saltön på SVT?". För en person som varken har sett serien eller ens knappt har koll på allt som kallas svensk media, så är jag mäkta stolt. Allt detta tack vare att min värd zappat genom tv-kanalerna och stannat på en enda scen då ovannämnda person är med. Det är galet hur man omedvetet kan snappa upp en sådan sak medan man sitter och slösurfar vid datorn bredvid. Att jag ens drar ur mig "Claes.... Claes... Finns det någon svensk skådespelare som heter Claes... Malm... berg?" kan ju inte vara något annat än skills? Eller?