Mitt liv behöver mer Gackt. Nu när internet är tillgängligt för mig igen, så bubblar det över inom mig för jag inser att ett liv utan internet resulterar i ett liv utan Gackt. Och det går ju bara inte. Det säger ju sig självt.
När jag får en ny dos av Gackt-morfin så tåras mina ögon. Skrattet bubblar fram i takt med att hondjuret klöser sig uppför strupen. En massa konstiga idéer flyger fram och tillbaka i 190km/h, och jag vill bara sluta andas om jag inte får röra vid honom nunu.
Plus att han fortfarande kan dra på sig lackkläder och blommiga strumpbyxor (and make it work!) gör att jag älskar honom ännu mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar