Jag går ut och röker, och de enda jag kan bonda med är två personer som inte ens är där för vernissaget, utan bara sitter där och super för att det finns en eld utanför. En stämma jag känner igen spelas på deras spelare, och jag säger "Lyssnar ni på Loke? Det är sällan man träffar på folk som lyssnar på honom". De bjuder in mig på en fest de ska på snart, där de ska röka på och jag är så välkommen, så välkommen. Men jag är feg och drar istället i Anjas ärm och säger "Kan vi inte gå hem och spela spel?". Varpå Anja såklart är bäst, som Anja alltid är, och lämnar vernissaget som hon själv medverkar i. Vi får skjuts hem och en fransyska pladdrar glatt på i den lilla bilen.
Sedan lagar vi indisk mat och jag sitter och fnittrar av matlyckoruset som infunnit sig.
Klockan två halkar jag hem och upptäcker förvånat att mitt sociala liv här i Göteborg har börjat ordna till sig.
Jag vaknar dagen efter med att Leif undrar om jag är vaken. Jag drar mig upp, fortfarande sömngrumlig efter mardrömmar om onda fartyg som vill att jag ska bli lesbisk (...), och möts av rökt makrill till frukost. Sedan ringer jag min bror och han säger att ikväll är det fest. Kom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar