Supermassive Black Hole

Jag har morphat tillbaka till Gamla Emelina. Den där Emelina som jag tycker så hemskt mycket om. Min egen fantasivärld slukar hela min varelse, och illusioner blir vardagsmat som jag med välbehag drunknar i. Ni kommer aldrig förstå, tänker jag för mig själv medan jag går med mina tunga boots genom Londons tuggummibefläckade gator. Ni kommer aldrig att förstå vad jag är. Och för en gångs skull så har det inte en negativ betoning.