Den Arga Lappen

Jag står i köket och håller upp kylskåpsdörren, fryst i rörelse med ett häpet uttryck. Någon har ätit upp mina morötter, är det enda som porlar genom mina tankar. Någon jävel har ätit upp mina morötter! Min stenansikte som förevigat mina ögonbryn långt uppskjutna i pannan, ändras snart, och de drar ihop sig i ett beslutsamt, irriterat uttryck. Med beslutsamma steg går jag uppför trappan och skriver en lapp. Den första arga lappen i hela mitt liv. Jag har aldrig velat vara den som är den, men nu får det vara nog. Först min superlyxiga yoghurt som jag med möda smusslat med mig från jobbet-- och nu mina älskade morötter som ska förhindra min säkra död av diabetes som kommer drabba mig om jag fortsätter med samma chokladhetsätande som förut.

Somone has eaten
my (highly anticipated) yoghurt
and carrots

Not okay! ;_;

Men när jag återvänder till kylskåpsdörren för att fästa upp Den Arga Lappen, så fnittrar Johanna och säger att hon och Linda slängt mina morötter i morse.
Johanna: They were old and moldy!
Emelina: They were so not! I bought them a week ago. They're fine.
J: Linda threw them away this morning, to stop you from eating them next time you're drunk.
E: I'm so going to kill her. (insert tjurigt poutande)
J: I threw them away as well.
E: Well, I'm going to kill you as well. My precious carrots.... are.... errr... (jag öppnar sopkorgen, tar upp plastpåsen med morötter som ligger överst, och ser hur mögel-slem långsamt droppar från mitt halva kilo med morötter) .... are old and moldy.

Med ursäktande steg går jag fram till den arga lappen och river den i små bitar. Kvar utanpå kylskåpsdörren lämnar jag en liten bit av lappen kvar.

;_;