För en gångs skull så är det jag som sitter nere i köket och pratar i timmar med flatmate:sen. Rätt så typiskt att man börjar prata med dem när en av dem precis ska flytta, inte sant?
Jag har tänkt väldigt mycket på min framtid de senaste veckorna. Idag fick jag nog av alla de ensamma timmarna i mitt rum. Jag slog näven i madrassen och tänkte "Nej, nu jävlar". Detta "nej, nu jävlar" tog mig till en surprise-picknick i Holland Park med Linda och en första väl förtjänad lång kväll med alla mina små lägenhetsvänner. Varför är jag så osocial egentligen? Det är den ständiga frågan. Och var kommer min framtid ta mig? Göteborg. Ja, inte så oväntat kanske. Men beslutsamheten är mycket starkare nu än innan. I Janurari, förhoppningsvis.
Då, syster och bror, kommer jag. Då kommer alla syskon att återförenas igen, och jag kommer att vara hel igen. Tills dess? London, antagligen.
Kom och hälsa på, vettja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar