Ocklepund

Har varit hos min stränge fader. Har bland annat hamnat i en upprörd diskussion, pappa har jobbat ihjäl sig och fått två sjuksaker som han inte klagade över, rensat bland alla mina lådor på vinden och trampat på glas.

Glaset gick rätt genom skon, and mind you, jag hade ECCO-skor på mig, aka fan vilken tur jag hade att det var tjocka sulor. Jag skulle gå ned för båttrappan, missbedömde trappsteget och dunsade ned på golvet med vänstra foten. Där det låg en soppåse med ett glas som jag lyckats haft sönder första dagen där. Stamp. Rakt genom sulan. Först kändes det som att den gått ända in i benet, men eftersom jag reagerar tvärt emot det normala i jobbiga situationer för tillfället, så började jag skratta. Haltade till badrummet och hämtade papper, lirkade av skon och drog ur glasbiten som satt fastkilad i huden. Jag blödde som en gris. Efter att blodflödet inte var lika kopiöst, så fick jag stå på knä och skura bort blodet från trägolvet. Jag började garva igen. Det här var samma dag som den heta diskussionen uppstod.

Sedan har jag sorterat igenom cirka 20 lådor som bara stått i flera år. Det finns några saker som jag tänkt på, som jag saknat. En tröja från Japan. Min klänning från avslutningsfesten i nian. Min fjäderpenna och bläck. De kapitel som jag och en vän skrev som fjortisar om killar och sex. Jag började läsa det första kapitlet på tåget hem, och tröttnade redan efter 1½ sida. Ska bli roligare när man kommer till hångeldelen och får se hur man uppfattade sexuella situationer på den tiden. (Och varför skrev jag ur en killes perspektiv?)

Avslutningsklänningen i nian. 

Som jag skrev på Instagram: 

"So fucking typical of me as a teen to dress in a 

cleaning dress for the ball end of 9th grade #poppare"

Jag tror att det blev fem lådor kvar. Allt i dem var typ köksgrejer. Inte så konstigt att jag aldrig har nog med porslin när folk kommer och hälsar på. Eller att jag bara har två set med lakan, och två handdukar. Allt låg ju i de lådorna! Jag var hänsynslös med gamla skol- och målpapper. Rev ur de jag tyckte var mysiga, och slängde resten.
Det som var jobbigast att slänga var min gamla kanin. Man kunde se på hennes päls runt midjan hur mycket hon blivit kramad och älskad. Jag pussade massor på henne, och så slängdes hon i den svarta soppåsen. Jag har ju kvar Orup, min lilla tigerälsklingsunge. Han följde med till östkusten.

Och pappa, då. Jag kom under världens sämsta tid. Massa jobb som hade en deadline, och så hade han diverse åkommor som gjorde honom ledsen. Men han sa ingenting, såklart.

Det har varit några händelserika dagar.