Ännu mer.

"Oj, det här droppet går väldigt långsamt! Jag öppnar litet så att det går snabbare", säger den klämkäcka sköterskan som precis gått på sitt pass.
Efter en timme kommer en annan in, och kollar droppet.
"Det här droppet går alldeles för snabbt. Vem har gjort det?"
Jag är bara tyst, för jag vill inte att den första sköterskan ska få skäll.
"Det går väldigt långsamt, det här", säger hon efter att hon justerat flödet in i mina ådror.
"Ja... Jag har haft det i i sex timmar nu", sluddrar jag trött fram.
"Det är bara litet kvar, du får nog gå hem om en timme eller så."

Tre timmar senare skjutsar D hem mig och vi åker över virrvarret som är broarna runt Olskroken.
"Kör fortare", säger jag. "Jag kan inte sitta upp."


Östras sjukhus, folks!