Det är inte ofta jag svarar i telefonen, men när jag väl gör det, så tycker jag om att jag faktiskt får svara. Alltså måste jag bara påpeka hur jävla pissförbannad jag kan bli på den där jävla kuktelefonen som vägrar låta mig svara. Så då åker de överdrivna gesterna fram. Det lena tonfallet (med grov irritation bakom) som sakligt förklarar att om lilla telefonen inte börjar fungera nu, så kommer jag slänga fittsaken i väggen så den aldrig mer får spela Solitaire.
Lösning: Jag ger nu upp på min spruckna HTC Wildfire och laddar den ärvda telefonen från mamma. Hej då obefintlig täckning, upphakningar, frivilliga avstängningar och allmänt värdelös mobil. Hej Sony Ericsson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar