Oj oj, vilken gåshud man får. Det här kommer att bli Sagan om Ringen-episkt, Round Two. Jag kommer ihåg när hela den craze:n var igång och jag andades allt som hade med hobbits och filmrepliker att göra. Jag kommer ihåg de ständiga tankarna som gick i stil med "Det tar slut snart, vad ska jag göra då?". Det var omöjligt för mig att se hur mitt liv skulle kunna fortsätta att fungera utan ett ständigt flöde av alver, urskogar och Elijah Wood.
Men jag klarade mig, såklart. Livet gick vidare, och under resans gång har jag haft många andra galna besattheter som jag njutit av. Harry Potter är en av dem. Jag kommer ihåg när jag var elva år gammal och mamma hade köpt en bok som var fylld av snirkliga mönster, sida för sida.
"Läs den, den har fått bra recensioner. Jag tror du kommer tycka om den", sa hon och tryckte boken i min famn.
Såklart så älskade jag det. Tursamt nog så kom böckerna ut ett år i taget i början, så tillsammans med Harry så växte vi i ålder. Han fyllde tolv samtidigt som jag gjorde det (vi är båda sommarbarn), och under en lång tid så hade jag ingen att diskutera böckerna med. Som tur var så hakade trenden snart på, och vänner att diskutera med fanns i överflöd.
När Harry Potter och den Flammande Bägaren kom ut, så låg jag i min dubbelsäng tillsammans med Felicia och bara sträckläste. Vi gjorde inget annat förutom att läsa. Åt gjorde vi i sängen, och det enda som kunde få oss ur den var en eventuell kisspaus. "Var är du någonstans nu?" var en vanlig fråga, och ett dygn senare hade vi båda läst ut den.
Eller när jag, Petronella och Caro-ro köade hela natten utanför ett tomt Åhléns, bara för att rusa in när dörrarna öppnats och sedan däcka så fort man kommit hem (jag hade ju faktiskt varit vaken hela natten, jag var helt död).
Men allt detta tar ju också slut. Vi vet redan hur Harry Potter slutar. 2011 kommer den sista filmen ut, och då är även denna runda över. Men jag har många, fina minnen från denna decennium-långa resa.
