Just precis då.

Jag har nog suttit och tittat igenom mina Japan-bilder tiotusenelva gånger. Jag tröttnar aldrig heller. Det känns som om jag skulle kunna skriva en bok om varje bild. Nu har jag återigen lust att skriva om hur det kändes att vara kär i Johan, och jag vill berätta om min hungriga själ som klöste efter upplevelser och män. Jag vill starta minst tio bloggar om mitt modemedvetna jag som existerade på den tiden. Jag vill skriva om de nätter jag grät mig till sömns för att jag längtade hem. Jag vill skriva om min misslyckade modellkarriär, och om personer som jag älskade och ogillade. Jag vill berätta om alla missuppfattningar, mitt dåliga, svartsjuka beteende och när jag skuttade genom Yoyogi parken hand i hand med två män och jag tänkte "Vem ska jag välja?". När jag rufsade om Mickes röda hår och sedan bara lät handen ligga kvar. När jag var instängd i en bur på ett tak i Shibuya i grönt läppstift, och någon skrek "Ni är vilda katter!". När det står ett gäng ungdomar runtom mig som börjar spontandansa, och jag bara skrattar och skrattar. När jag säger "Jag tycker verkligen om Johan" till en annan Johan, varpå den andra Johan lägger sin hand över min och missuppfattar. När jag dansar tätt intill den första Johan jag träffade, som var lång och svensk och jag darrade på grund av allt adrenalin som pumpade igenom min alkoholiserade tonårskropp. När en liten hund sticker upp huvudet ur väskan i skolan, och alla tjuter "Vad söt!" och "En råtta!" om vartannat. Hur jag drar med mig Erik till en hentai-butik och nervöst frågar personalen var jag kan hitta Yonekura Kengo manga, medan alla affärsmän och pojkspolingar stirrar på mig. Hur jag kvittrar och nästan flyger nedför gatan för att en person precis fört en vibrerande mobil längs mitt ena lår, varpå han säger "Nu ska jag köpa en Gackt-skiva!", och jag exploderar. När jag sitter och tittar ned i bordet och är helt krossad av kärleksångest och Gabriel säger att jag är vacker, fast dum i huvudet. När jag ligger och kiknar av skratt i en soffa medan Gabriel imiterar saker från Twin Peaks, samtidigt som han lagar pannkakor till mig. När jag sitter ihopsjunken i en fåtölj med det starkaste och bästa kaffet i hela världen, och plötsligt hör hans steg närma sig vårat bord. När jag går igenom en park med en främling och vi bestämmer att vi ska bestiga Mt Fuji. Hur Lauran tar plattången ifrån mig och börjar platta mitt bakhår. När jag fastnar någonstans utanför Tokyo utan pengar på varken kort eller mobil, och Christian kommer med taxi och hämtar upp mig, och vi sitter sedan uppe hela natten och tittar på Evangelion. När jag sitter på en bänk på Disney Sea och röker med min bror bredvid mig, och jag är så lycklig ända intill kärnan av allt jag är, för att allt känns så rätt och underbart just precis då.

justprecisdå.