Jag har en ny favoritlåt. Det känns som om jag kliver in i en annan värld, eller att jag blir ett annat jag.
Idag har jag städat och skrivit i min fysiska dagbok. Senast jag skrev i den var innan jag flyttade till London. Blarf, vad jag är dålig på att skriva i den. Jag missar ju alla roliga perioder! Den ser i princip ut såhär:
"Imorgon åker jag till Japan och ska bo där i ett år. Jag hatar att packa, det är det värsta som finns, och jag tänker bara på...-"
Nästa inlägg:
"Nu är jag hemma i Sverige igen! :D"
Är det bara jag som går runt och mimar till låtar när jag är ute och går? Snälla säg att det finns andra människor där ute som också spontant börjar dansa när de är säkra på att de är ensamma. Eller åtminstone låtsas som att ni spelar takt-piano med ena handen när det finns folk i närheten och man bara måste få utlopp för låten man lyssnar på på något sätt. Eller gömmer er i halsduken och mimar ändå. Eller har stängd mun men ljudar tyst orden med tungan, för att det gååår inte att bara gå och hålla käften. Sådan är jag iallafall. Ni med?
Det är därför jag alltid tar en traditionsenlig promenad varje gång den första snön kommer. Jag lyssnar alltid på Gackt, och när snön sakta faller ned så sträcker jag ut armarna och snurrar runt, runt. Då är det okej om folk ser mig, för jag tänker att de skulle nog bara bli glada ändå. Jag skulle bli det, åtminstone.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar