När vi båda är katter

Corinne skrev till mig och sa att hon ville komma och hälsa på mig i början av Mars. GAH AH JA, tänkte jag och insåg sedan svårigheterna med denna underbara idé. Så just nu ser det ut som om jag inte heller denna gång får träffa en av de finaste människorna jag träffade i Japan för fleraflera år sedan. Tiden går fort, pengarna räcker inte till och att leva under någon annans regim är inte lätt.

Och för övrigt har jag inget internet. Det kanske har märkts, jag vet inte. Jag vill avskärma mig från världen så att jag slipper berätta för alla att jag misslyckades och började röka igen. Jag hatar facebook och vad det gör mot min beroendeframkallande personlighet. Jag vill bara ha min bror som sällskap och pengar i min plånbok, och sedan är jag nöjd. Fast helst av allt vill jag inte bli insnöad i lägenheten of doom en helg till. Det var riktigt hemskt.

Nu ska jag gå på ett möte och sedan fortsätta vara duktig. Vi ses i ett annat liv som inte är på internet.

That must be the saddest girl to ever hold a martini

När jag sitter vid mitt bord som ska representera jobbprogrammet i London, så kommer det två män uppför trappan.
"Emelina!", ropar de förtjust. "How nice to see you again!"
Jag bara skrattar när Allan stryker en kyss mot min ena kind.
Det var inte precis det jag förväntade mig när jag sa ja till att jobba på Blueberrys mässa i Stockholm just denna lördag. Plötsligt står två brittiska män framför mig från min gamla skola i London och skämtar med mig och varandra. Och jag bara skrattar mest under de resterande fyra timmarna.

Jag vill skriva om andra saker också, men det går inte. Det får bli att ta till den fysiska dagboken.
Och för övrigt så är det väldans konstigt att bussarna mellan Stockholm-Göteborg har el och gratis internet, medan SJ bara är lika dåliga som vanligt. Det gör att en dubbelt så lång resa nog faktiskt är värt det ändå. För jag såg precis på Vanilla Sky och grät ögonen ur mig. Jag älskar den filmen.

a rush and a push and the land--

Klockan är jättesent för att jag ätit sexrättersmiddag med min fader och sällskap. Imorgon ska jag gå upp FEM PÅ MORGONEN, ah!, för att sedan prataprata och svara på frågor på en mässa i Stockholm. Sedan ska jag träffa min expojkvän, och sedan kom han och jag på att på Söndag är det Alla Hjärtans Dag, samt att hela hans släkt kommer för att fira det kinesiska nyåret. Snacka om dålig timing. Ah!

Gender benders när det är som bäst

Finaste Jake och Hamilton.

Oj, att jag inte märkt detta förut kan ju nästan klassas som en smärre skandal. Ian Somerhalder är med i Vampire Diaries! När jag var en liten, liten tonåring så satt jag och spasmade över denna mans vackra yttre i serien Young Americans. Att han sedan hade en relation i serien med en tjej som låtsades vara kille var nog en ganska stor hint om mitt framtida faghag beteende. Denna tös är nämligen ingen annan än otroligt heta Katherine Moennig som också är med i The L Word. Det komiska i det här sammanhanget, är att Ian för mig är perfektion, och verkligen någon jag är attraherad av. Samtidigt så anser jag samma sak om Katherine. Thus, min cirkel av underbara gender benders-böjelser is complete, och jag klickar på "Ladda ned"-knappen. Jag tror inte att jag dör av litet mer vampyrer i mitt liv.

Ur Young Americans, när Ians karaktär Hamilton fortfarande tror att han är bög,
för att han har konstiga känslor för sin bästa "kill"-kompis.

Kort

Okej, en kortfattning.

Imorgon ska jag leka med min nya vän Anja. Vi ska kolla på Ghiblis Only Yesterday.
På fredag ska jag leka med min trasiga, fina halva släkt och äta gott.
På lördag åker jag till Stockholm och jobbar på mässa, samt leka med en gammal pojkvän (faktiskt min allra första sådan).
Sedan på Söndag åker jag hem igen till Göteborg.
Det är tanken.


Idag har jag kört musik- och filmquiz och sedan lärt mig ännu litet mer om biljard. Min bror lärde mig mer än vad andra tidiga konstruktörer gjort. Jag kan nu skjuta relativt rakt och faktiskt träffa de bollar som det var meningen att jag skulle träffa. Hurra.

Att gå ut på Sticky en torsdag är lönlöst. Nu vet ni det.


Ps. Är det inte roligt ändå att det enda jag fixerat mig själv vid idag är nikotin och Gackt?
Jag blev för övrigt helvetesarg förut för att personerna som rättat vårat quiz förut inte visste var det hade tagit vägen. Nikotinbehov är inte att leka med, alltså.

Det existerar ett annat jag

Jag har en ny favoritlåt. Det känns som om jag kliver in i en annan värld, eller att jag blir ett annat jag.

Idag har jag städat och skrivit i min fysiska dagbok. Senast jag skrev i den var innan jag flyttade till London. Blarf, vad jag är dålig på att skriva i den. Jag missar ju alla roliga perioder! Den ser i princip ut såhär:
"Imorgon åker jag till Japan och ska bo där i ett år. Jag hatar att packa, det är det värsta som finns, och jag tänker bara på...-"
Nästa inlägg:
"Nu är jag hemma i Sverige igen! :D"

Är det bara jag som går runt och mimar till låtar när jag är ute och går? Snälla säg att det finns andra människor där ute som också spontant börjar dansa när de är säkra på att de är ensamma. Eller åtminstone låtsas som att ni spelar takt-piano med ena handen när det finns folk i närheten och man bara måste få utlopp för låten man lyssnar på på något sätt. Eller gömmer er i halsduken och mimar ändå. Eller har stängd mun men ljudar tyst orden med tungan, för att det gååår inte att bara gå och hålla käften. Sådan är jag iallafall. Ni med?

Det är därför jag alltid tar en traditionsenlig promenad varje gång den första snön kommer. Jag lyssnar alltid på Gackt, och när snön sakta faller ned så sträcker jag ut armarna och snurrar runt, runt. Då är det okej om folk ser mig, för jag tänker att de skulle nog bara bli glada ändå. Jag skulle bli det, åtminstone.

apeshit

Nu, ÄNTLIGEN, kom jag på hur man kan visa den här videon utan att jag är dum mot de som översatt den.
När jag såg den här så, ursäkta ändringen av språk, I went fucking apeshit.



Gackt - Setsugekka Comment
Uploaded by mercurypink. - Music videos, artist interviews, concerts and more.

Mässa mot ersättning.

Blueberry, aka organisationen som fixade jobb till mig i London, ringde mig precis. De frågade om jag ville vara med på någon mässa i Stockholm på lördag. Mot ersättning, sa de. Så fort jag hörde ordet som börjar på E, så sa jag bara jajajaa!, men sedan kommer ju komplikationer. Jag bor i Göteborg. De sa att de kanske kunde betala biljetten! Jag ska på fest på lördag. Fast den kan jag skippa! Min pappa kommer på fredag, men han åker på lördag, så det gör väl inget, egentligen.
Så nu blev allt knepigt och jag fick en liten ångestbubbla i magen. De skulle ringa upp mig imorgon och säga om de kunde betala för biljetten. Aghaghahgg...

Hjärn-och-tvätt

Just nu håller jag på och tvättar. Annars tänker jag mest på GacktGacktGackt. Och när jag inte gör det så lyssnar jag på Gackt, eller tittar på bilder på Gackt, eller tittar på youtube-klipp med Gackt. GacktGacktGackt är i ropet just nu. Igen. Och igen.

Finaste Gackt med finaste huggtänderna

Frisyrer jag gärna ser på det motsatta könet

Jag tror mitt hjärta skulle stanna där en stund. Fina Miya är finfinfin-fin. Jag är så otroligt svag för just precis den där sorts frisyr + skägg-kombon. Det är nog min absoluta favorit.

Den som kan ge mig en bättre upplösning på denna bild får tusen kyssar. Minst.

Gackt håller ju på att utöva samma princip av frisyr för tillfället. Jag godkänner, hurr-de-hurr. Synd dock att Gackt nog aldrig kommer odla fram ett skägg. Han har säkert använt en laser och tagit bort det för all framtid. Snyft.


Andra klara favoriter, och som får mig, fånigt nog, att stirra som en tok, är mohawk och bakåtslick/kammat. Varför har inte fler män dessa frisyrer för?

^Detta är för övrigt en av mina favoritbilder på Gackt.^
All text är handmålad.

Sideburns är viktigt och fint dessutom.

Om du lyckas hålla dig för skratt så är du omänsklig

Det är ingen bra idé att kolla på det här klippet sent på natten när man egentligen ska vara tyst. Det är ett av de bästa klippen som släppts, någonsin. NÅGONSIN.
Det är Mucc som rockar loss i studion till låten Daikirai ("jag hatar (dig)"). Tatsuro har en teddybjörn på huvudet och Yukkes galna springande omkring is fucking adorkable. Muffled laugh, anyone?*



*Ja, jag är djupt inne i internets jrock fandom för tillfället.

Plötsligt händer det

En stor våg av hat går ut över internetvärldens anime fansubs idag. Vad är det för mening med att översätta och släppa anime, om en stor del av era tittare inte ens kan spela upp videon?


Det är för tidigt för att ropa hej, men jag vill verkligen säga hej, så jag smygsäger hej tyst för mig själv. Antingen så lyser folk upp när jag berättar det, eller så får jag ingen reaktion alls. Vad hände med "Du är den äckligaste människan jag vet"? Eller "Jag har inget förtroende för dig längre"? Usch, vad du har ställt till det mycket i mina dagar, jävla pinnar. Det är tack vare dig och mitt svaga sinne som gjort att jag fått de hemskaste sakerna sagda till mig. Nu vill jag ha en positiv reaktion, men istället får jag ett blankställt ansikte och en feber som gör att jag inte kan gå rakt.

Jag vill verkligen röra vid Gackt.
Mmmmjjjjhhhhh...!! *kämpar emot behovet att lägga upp bilder som jag inte får lägga upp*

Oidentifierbara ljud ur en kvinnostrupe

Akta er, akta er om ni känner mig. Akta er när live-DVD:erna kommer fram och surroundsystemet sätts på. När jag sitter och läser igenom skivorna och börjar skratta lågt för mig själv, då ska ni vända om. När jag sitter med händerna hårt knutna och uppspärrade ögon, då ska ni inte vara i samma rum. Snart kommer jag att brista ut i det mest patetiska yl ni någonsin har hört komma ifrån en kvinnostrupe.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad ska jag göra av med armarna? Det känns som om de äts upp av termiter inifrån. Hjärtat slår tungt, och fjärilarna vill gräva sig ur bröstet med sina tunna antenner. Allting faller ur mig, och jag måste slå armarna om mig själv för att hålla allt inne. Jag tumlar omkring i soffan och tjuter "Aaahhhh!", och du vänder dig om för att titta fundersamt på mig.
"Ja, han är ju fin," säger de flesta.
Jag bara skrattar andlöst till svar med det största fånflinet du någonsin sett i ditt liv. För mig känns det som att vara pånyttfödd. Jag har återigen sett honom genom en ny varelses ögon, och adrenalinet i kroppen påminner mig om svunna tiders reaktioner. Min totala hängivenhet till denna man bara strålar ur varenda por i min kropp.
Och du har precis fått uppleva en ofrivillig display av ren och pur kärlek. Bara för att du sa "Ja" när jag frågade "Vill du se en låt med Gackt?".

Gackt gör den coolaste dansen ever live, till Ghost

Hjärta

Jag kommer på mig själv med att tjuta "Åh, det är så dåligt att det är pinsamt!", med sedan byts det ut mot ett galet skratt. Det rinner över kanten och plötsligt ryser jag till något fruktansvärt genom hela kroppen, och jag får en konstig mix av begär och skamsenhet som rinner som en eld genom ådrorna. Sedan sitter jag där och hånskrattar åt mig själv med ögonen och händerna fästa på knäna, medan jag inser att jag det som är så pinsamt dåligt som att en 17-årig pojke som får färg över sig är något som jag som hondjur inte kan låta bli att falla för. Det är en mörk dag.

Bild censurerad pga den lilla kvarvarande stoltheten

kaffekaffekaffe och Gackt

Det som är bra med min nya vän på LJ är att hon får reda på alla Gackt news innan alla andra. Vilket betyder att -jag- vet om saker innan alla andra också.
Det som är dåligt med mina nya vän på LJ är att de bilder som hon lägger upp, får -jag- inte lägga upp någon annanstans. Och jag har ett serious craving att lägga upp en massa bilder på Gackt just nu som får mig att fnittra som en tok. Men jag kan inte.

En annan bonusbild.

Jag tror att jag drack mitt livs godaste kaffe idag. Jag säger tror, för att jag inte kan komma på något annat tillfälle då jag varit mer euforisk. Det här kaffet var så gott och så starkt att jag var överhypad på koffein två-tre timmar efter jag hade druckit det. Kafe Marmelad på Mariaplan, folks. Där har de världens godaste kaffe (ja, jag tror tillochmed att de slår ZOKA i Tokyo).

För övrigt så blev Looptroop Rockers intervjuade när jag och min bror var där. Inte för att jag ens lyssnat på Looptroop till att börja med, men det var väl litet festligt och random.

Självdistans

Spoiler för de få stackars själar som ännu inte sett Avatar och därmed ännu inte har fått den självdistansen som en nörd bör ha för att kunna överleva och uppskatta internet:

BLUE SAM WORTHINGTON:
A battlemech? Really?

STEPHEN LANG :
James Cameron is convinced every movie would be better with battlemechs. To be fair, he’s probably right.

BLUE SAM WORTHINGTON:
Huh. Well, there’s only one thing in the world that could possibly make a battle between an 8-foot-tall smurf and a giant mech any more ridiculous.

STEPHEN LANG:
A knife fight.

/avatar: the abridged script.

Just precis då.

Jag har nog suttit och tittat igenom mina Japan-bilder tiotusenelva gånger. Jag tröttnar aldrig heller. Det känns som om jag skulle kunna skriva en bok om varje bild. Nu har jag återigen lust att skriva om hur det kändes att vara kär i Johan, och jag vill berätta om min hungriga själ som klöste efter upplevelser och män. Jag vill starta minst tio bloggar om mitt modemedvetna jag som existerade på den tiden. Jag vill skriva om de nätter jag grät mig till sömns för att jag längtade hem. Jag vill skriva om min misslyckade modellkarriär, och om personer som jag älskade och ogillade. Jag vill berätta om alla missuppfattningar, mitt dåliga, svartsjuka beteende och när jag skuttade genom Yoyogi parken hand i hand med två män och jag tänkte "Vem ska jag välja?". När jag rufsade om Mickes röda hår och sedan bara lät handen ligga kvar. När jag var instängd i en bur på ett tak i Shibuya i grönt läppstift, och någon skrek "Ni är vilda katter!". När det står ett gäng ungdomar runtom mig som börjar spontandansa, och jag bara skrattar och skrattar. När jag säger "Jag tycker verkligen om Johan" till en annan Johan, varpå den andra Johan lägger sin hand över min och missuppfattar. När jag dansar tätt intill den första Johan jag träffade, som var lång och svensk och jag darrade på grund av allt adrenalin som pumpade igenom min alkoholiserade tonårskropp. När en liten hund sticker upp huvudet ur väskan i skolan, och alla tjuter "Vad söt!" och "En råtta!" om vartannat. Hur jag drar med mig Erik till en hentai-butik och nervöst frågar personalen var jag kan hitta Yonekura Kengo manga, medan alla affärsmän och pojkspolingar stirrar på mig. Hur jag kvittrar och nästan flyger nedför gatan för att en person precis fört en vibrerande mobil längs mitt ena lår, varpå han säger "Nu ska jag köpa en Gackt-skiva!", och jag exploderar. När jag sitter och tittar ned i bordet och är helt krossad av kärleksångest och Gabriel säger att jag är vacker, fast dum i huvudet. När jag ligger och kiknar av skratt i en soffa medan Gabriel imiterar saker från Twin Peaks, samtidigt som han lagar pannkakor till mig. När jag sitter ihopsjunken i en fåtölj med det starkaste och bästa kaffet i hela världen, och plötsligt hör hans steg närma sig vårat bord. När jag går igenom en park med en främling och vi bestämmer att vi ska bestiga Mt Fuji. Hur Lauran tar plattången ifrån mig och börjar platta mitt bakhår. När jag fastnar någonstans utanför Tokyo utan pengar på varken kort eller mobil, och Christian kommer med taxi och hämtar upp mig, och vi sitter sedan uppe hela natten och tittar på Evangelion. När jag sitter på en bänk på Disney Sea och röker med min bror bredvid mig, och jag är så lycklig ända intill kärnan av allt jag är, för att allt känns så rätt och underbart just precis då.

justprecisdå.

Jag slänger och slickar

Det är ingen bra idé att driva med mig när jag är påverkad och känner mig ensam. Det är precis vad som hände i fredags när jag sprang mot spårvagnen efter Hannes och Anjas vernissage. Tre killar skriker efter mig om att jag ska springa fortare, spring fortare lilla tanten så att du hinner!
Oftast brukar jag inte bry mig om sådana saker, för det är bara onödig slöseri med tid och kraft.
Men just tack vare att jag kände mig litet småsur, så vänder jag mig om och stirrar ilsket på dessa tre män, varefter jag slänger min cigarett på dem.
Jag lämnar gapet och skriket bakom mig och undrar vad jag egentligen håller på med. Spårvagnens dörrar stängs igen framför nosen på mig, och jag skriker frustrerat. En man inne i vagnen rusar fram och trycker upp dörren åt mig, och genom det existerar min tro på mänskligheten igen.

Men eftersom Gud Ser Allt, och verkligen inte alls uppskattar att man slänger cigaretter på folk, så halkar jag på isen när jag klivit av vagnen, och skadar såklart min arm. Nej, cigarettslängande får jag nog sluta upp med.



För övrigt så hände något väldigt konstigt i lördags. Sebbe, min brors vapendragare på jobbet, vänder sig mot mig när vi är inne och dansar på Bryggeriet och tjuter "Din bror slickade mig precis på kinden! Varför gör han sånt?", varefter jag fnittertjuter och slickar Sebbe på andra sidan av kinden. Såklart har jag gått runt och våndats över det agerandet sedan dess. Mamma ger mig en verbal klapp på axeln över telefonen och säger att hon skulle kunna ha gjort samma sak (varefter mycket skratt ensues-- den mentala bilden, alltså. Fast det var inte riktigt så hon menade, förklarade min kära moder fnittrandes). Så nu släpper jag det.

Sensei~

Åhmingud, jag hittade precis min gamla japanskalärare på Facebook! Det är väl litet fånigt, men det blev en fånig min och litet tårar i ögonen. Imai-sensei är typ världens bästa lärare när det gäller dumma utlänningar. Varje lektion spenderades typ med att sitta med hjärtformade ögon och att fnittra som en tok. Jag har fortfarande kvar några papper från hennes lektioner, då hon ritat av en del av oss i klassen för att göra övningar med meningsuppbyggnader.
Om hon nekar min friend-request så kommer jag nog att dö. Ungefär så.

Att stödja och därmed äga?

Nog för att jag känner att jag har stödjat Gackt nog genom åren, och lovat mig själv att aldrig mer köpa något... så är jag ändå litet sugen på hans senaste album RE:BORN. Bara för att.


Det finns nämligen vissa saker som jag dyrt och heligt har lovat mig själv att äga (och därmed stödja). Gackt-skivor. Nodame Cantabile-mangan. Twin Peaks-boxen. Andrew Bird-skivor. Och favoritfilmerna såklart.
Fast gud ska veta att den divan Gackt inte behöver mer pengar ifrån mig. Egentligen.

Jag fortsätter med mina korta updates

"About what can be expected from the second "Avatar" movie, the site further informed that it will be a full blown war. Meanwhile, it was previously reported that the sequel will not take place in distant moon Pandora."

Vänta, va? [Insert stora floder med tårar här]
Fyra års väntetid? Utspelar sig troligtvis inte på Pandora? FYRA ÅR? INTE PÅ PANDORA? [Insert ännu större floder med tårar här]

"Sensei, u don't luv me at all!" Oh, boo-hoo.

Hatar, hatar, jag hatarrrrrrrr shoujo manga som avslutas med blommor i bakgrunden, att tjejen gråter och den sista repliken är "I love uuuuuuu~". Vad tror författarna att vi flickor är, egentligen? Idioter?

Villovägar till människor

Bara bredvid min säng kan man hitta ett block med knappt läsbar text när man vaknar upp. Bara bredvid min säng finns en halvt förklarad nypåkommen lek, som jag skrivit upp mitt i natten. Är det inte litet konstigt att drömmar kan vara så detaljerade? Jag är ju lekledaren, förstås. Vem vill vara Kapten, och vem vill vara Skurk? Vem vill vara Villovägmänniskor, och vem vill förklara för mig varför jag är såpass ambitiös och skriver upp sådana här saker när jag ligger och sover?

Och för övrigt är Min Stad helt förlorad nu. Det är bara mardrömmar som gäller där nu. Mardrömmar i stil med Du-måste-hålla-ögonen-öppna-i-flera-minuter-så-att-du-inte-somnar-om-och-drömmer-samma-sak-igen. Det är hemskt. Och jag är väldigt ledsen över att min bror börjar bli elak mot mig så fort jag tappar kontroll över Staden.

Jättemycket pengar

"After winning its seventh weekend in a row with a $30 million take, the highest grossing seventh weekend ever, Avatar fulfilled its destiny in becoming the first film to ever exceed $2 billion worldwide."

Jesus Amalia...!