*andas djupt*
Så har man suttit och hulk-gråtit igen då. Jäkla kärleksfilmer. När jag var mindre så satt jag och sneglade på min mamma som alltidalltid grät över romantiska filmer. Tänkte att jag nog aldrig skulle bli så iallafall. Skönt.
Visade sig att jag hade så fel man kan ha. Jag faller pladask för romantiska filmer. Regnscener. "Jag skickade en massa brev men du svarade aldrig!"-scener. Scener då de förklarar att de fortfarande älskar varandra.
Varje gång de kysser varandra, smeker varandra, så sitter jag där och suckar djupt. Suger in varenda glittrande blick den manliga karaktären ger sin hjältinna. Jag har blivit sådär typiskt urkvinnlig, det är som om jag inte kan bestämma över mina starka känslor själv. Som ett vilddjur inom mig som skriker "Jag måste ha det där! Nu!".
Det, eller mer kärleksfilmer att se på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar