he smirked

Gick utomhus och plötsligt slog det mig att jag bar på en sorg. En sorts ångestfylld ledsamhet som jag först inte kunde identifiera.
"Ja, just det, det är så här det känns att vara hjärtekrossad", kom jag på.


Efter en stund sjönk det in. Jag har spenderat dagen med att läsa en bok, där huvudkaraktärens hjärta är krossat. Jag kände ett lyckligt vemod över att jag fortfarande är kapabel till att suga åt mig böcker på det här sättet. Men så starkt hjärtat värkte, ändå.