Dorothy Perkins, my love.

Ett klädesmärke jag föll head over heels över när jag bodde i London var Dorothy Perkins. Söta, tuffa och färgsprakande klänningar var deras specialitet. Tyvärr låg nästan alla av deras plagg runt £40-snåret, och 2009 så låg ju pundet som bekant en aning högre än vad det gör i nuläget. Så jag spenderade en del av mina lediga eftermiddagar med att dreggla över deras fantastiska skapelser, iochmed att det låg en butik precis vid mitt jobb.

Men sedan kom rean! Älskade rea, tänkte jag, och köpte klänningar, kjolar och strumpbyxor i galna färger för mina sista slantar. Men sedan dess har jag med flit hållit mig undan DPs rea, för jag blir alltid som tokig när jag tittar igenom deras fina kläder.

Men nu, två år efter och en depression emellan, så känner jag att jag måste få. Jag måste få klä mig i fina färger och smickrande designer. Och här nedanför får ni se mitt första kap av klänningar och skor.

En del av en födelsepresent från Daniel till mig. Nya skor!

Den här klänningen påminner mig fruktansvärt mycket om en av Westwoods kreationer. Det känns som om den i princip skriker "Emelina".