"Slappna av, annars fungerar det inte som det ska", säger hon. Panikögon svarar jag med. Någon sticker in en nål in till benet på min käke, klart jag inte slappnar av.
Allt efter var ett virrvarr av panik, ångest och en undran om bedövning kanske inte riktigt är min grej ändå. För det slutade med att jag fick två bedövningar varav ingen av dem träffade där de skulle. Så det enda jag fick var en halvt bortdomnad tunga och ingen bedövning för borrningen. Å andra sidan är jag van att borra utan bedövning, men när man sitter där halvt panikslagen av främmande preparat i käften och hon frågar om man är litet stressig, tja... då gjorde det ondare än vanligt. Men jag får skylla mig själv, som det godismonstret jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar