tisdag 7 juni 2011

JUNIJULIAUGUSTI osv

Jag har aldrig riktigt varit en stor beundrare av sommaren. Det är faktiskt den månad jag tycker minst om. Det finns otaliga saker som jag kan radda upp varför just sommaren är mindre bra, men nu skippar vi det, tycker jag. Istället skriver jag om de saker som jag upptäckt är trevligt med de senaste två somrarna jag spenderat i Göteborg.

Frukost på utegården/balkongen -- fantastiskt! Som arbetslös och djupt deprimerad förra sommaren så var det en av de få ljuspunkter jag hade i min vardag. Ostadigt balanserade jag min orange:a kopp ut på gården med två knäckemackor i ena handen. Sedan satt jag där i två timmar och riktigt njöt av allt blomster, kaffe och de otaliga mängder sudoku jag aldrig tröttnade på att lösa.

En annan fantastisk sak som jag har märkt är att nu när jag inte använder smink längre, så går jag hellre ut och njuter av själva vädret. Sommarvärme för mig förut innebar ett ständigt koll på rinnande smink och oroande över att man såg ut som en svettig padda.
Också håret har ju en tendens att bli krulligt och frissigt, vilket jag alltid gnäggat negativt över eftersom plattången+Emelina=sant. Fast nu plattångar jag det inte längre heller. Nu välkomnar jag mitt söta självfall som alltid gör att jag får små mjuka lockar som ramar in mitt ansikte.

Och alla event sedan! Sommaren får som bekant Sverige att börja leva igen, och alla påhitte-saker händer alltid på sommaren. Saker såsom Andra Långdagens Dag (som jag inte kunde gå på pga att det är ett alkoholrelaterat event...), symfoniorkesterns spelning på nationaldagen i Slottsskogen, Picknickfestivalen, allt grillande, åka ut i skärgården, leka utomhuslekar såsom kubb och frisbee och fotboll och... ja, det finns mycket att göra, om man så bara vill.


Nu blev jag litet trött på Positiva Emelina, så nu går jag och dricker kaffe. Tjipp!

3 kommentarer:

Jenky sa...

Har du slutat med smink av praktiska eller andra skäl, är jag så nyfiken över och måste fråga. Jag önskar att jag också kunde gå osminkad men jag ser, utan att överdriva, ut som slutskedet av AIDS utan t ex concealer. Okay, lite överdrivet kanske. Men ändå. Jag har världens hang up på det och tycker att alla kollar konstigt om jag går ut utan smink, vilket händer kanske två ggr om året. Ehe. Ehehe. Infantilt, ja. Men sant.

Bra jobbat förresten! Heja!

rusty sa...

Jag har alltid också varit likadan gällande smink, speciellt eftersom jag sedan barnsben har haft mycket allergier och eksem. Under en period under tonåren hade jag riktigt infekterade eksem över hela ansiktet, vilket gjort att jag sedan dess har varit rödflammig. Vilket då fått mig att aldrig vilja vistas ute utan smink.

Fast det hela har gått i små steg, det är inget jag fått för mig och bara gjort. Under tonåren hade jag de klassiska pandaögonen med kajal, men sedan jag jobbade som modell i Japan så blev jag van att inte ha det eftersom man oftast kör på en naturell look när man fotas/jobbar. Så då blev jag van med det. Sedan de senaste åren har jag kört bleksminkningsmetoden. Att jag satsat mer på att hålla huden välsminkad, men ögonen utan smink och kanske ett illrött läppstift. Men så slutade jag med det också. Kände mig tråkig, ful, slutade bry och ja, hela depressionsgrejen som hände förra året. Jag slutade helt enkelt bry mig om hur jag såg ut.
Och nu på senare tid så har jag börjat bry mig igen, bara att jag har märkt att min hud har läkt litet. Jag är inte lika illröd som förut, fast såklart finns det fortfarande "skavanker". Fast jag tycker på något sätt att det inte gör någonting. Det känns väldigt bra att kunna gå ut naturlig, det är väldigt styrkande. Och det finns ingen människa som inte har rödflammig hy eller ser helt perfekt ut utan smink, så jag har bara... blivit okej med den tanken. Och om det finns något pundo där ute som säger att jag är ful eller borde sminka sig -- tja, är de verkligen så mycket att ha då? Plus att jag fått bekräftelse av både män och kvinnor den senaste tiden då de sagt att de tycker jag är vacker ändå, så den sortens människor som tycker om osminkade, litet halvplufsiga Emelina finns ju också. :3

Jättelånga svaret nu, men kort och gott så är det något man vänjer sig vid med tiden. Och det är liksom inte för att jag är anti smink eller så, jag drar gärna på mig litet kladd om jag känner för det. Bara att jag inte känner för det för tillfället. :3

Jenky sa...

Alltså du behöver absolut inte försvara varför du inte använder smink, jag var bara nyfiken på anledningen. Man hör ju så mycket om all skit de stoppar i kosmetika och övriga så kallade hudvårdsprodukter idag att man inte vet vad man kan använda längre. Jag har fått gå igenom massor av olika ansiktskrämer till exempel, innan jag hittade en som inte ger mig eksemliknande utslag som kliar och har sig. Likadant med foundation. Jag tror att min hud skulle må väldigt mycket bättre om jag bara lät den vara ibland. Som det är nu sminkar jag mig varje dag. Oavsett om jag är ledig eller jobbar. Sen är det kanske inte fullt ös medvetslös med läppstift, glitter och panda... men nog fan står man där och smetar framför spegeln varenda morgon. Just foundation är något jag skulle vilja kunna skita i. Kul och gå runt som värsta flottansiktet jämt så fort temperaturen stiger över nollgradigt. :D

Men det är ju helt rätt tänkt. Människor som inte ser längre än till utseende är ju ändå inte särskilt spännande i sig själva. Du är förresten varken ful eller halvplufsig. Om du skulle få för dig det!