Demonstranterna minns tillbaka, tio år senare

"Jag var en fredlig icke-våldsaktivist som blev arresterad efter att ha varit på fel plats vid fel tidpunkt (satt och åt smörgås på Viktoriabron där polisen stängde in ca 150 personer och forslade bort dem till Kvibergs regemente). Jag kommer aldrig att glömma brutaliteten; en tjej blev nedslagen av polis när hon ställde sig upp och frågade "varför?" Vi som satt på bron i sommarhettan var inga stenkastare. Några var på väg till jobbet. Jag satt i en bur i sex timmar utan mat och vatten.
Jag kommer heller aldrig att glömma ljudet av helikoptrarna, ljudet av när poliserna taktfast slog batongerna mot sina sköldar, hästarna som red in i folkmassor, en kille som blev söndersliten av polishundar, samt en hårdhänt visitering av ingen orsak alls där polismannen tog mig på brösten/mellan benen. Göteborg var en krigszon.
Jag kan förstå att stenkastande tonårspojkar utgör ett hot för den allmänna ordningen när de kommer i grupp. De såg sin chans att praktisera anarki genom att förstöra de rika bankernas och McDonald's skyltfönster. Men - att beskylla dem för att vara organiserade terrorister och genom detta rättfärdiga den märkliga barrikaderingen av Hvitfeldska gymnasiet var att ge 100 individer av 50 000 demonstranter allt vatten de behövde på sin polishatande kvarn."
Sandra Ingvarsdotter, 29, Lund

/från gp.se