Onsdagen

Tidig morgon, klockan halv sju, gick jag med tunga steg uppför trappan och in i min systers kök. I en spjälsäng på andra sidan rummet står en liten Skrutt och ler soligt. Jag lyfter upp honom och börjar sedan göra i ordning frukost.

När han sedan sitter där i soffan med sin välling i högsta hugg, så tittar han intensivt på min prickikorvmacka.

"Da?" frågar han och gestikulerar med sin ena hand som han stoppar i munnen. Det är Tor-språk för "Jag vill äta".

Jag bryter försiktigt av halva mackan och ger den till honom. Förundrad plockar han bort prickikorven och börjar äta upp den. När första tuggan nått hans mun så skiner han upp i sitt soliga fyrtandsleende igen och säger "Namnamnamnam!". Resten av frukosten får jag ideligen tacksamma leenden och händer som sträcker sig efter mig. Tänk vad omtyckt man kan bli av en liten prickikorvmacka.