Var börjar problemen?

Om det är något jag inte tål med Japan, så är det deras sexism. Ja, sexism. Rasism också för den delen. Och nej, jag borde inte skämmas för att jag slänger med anklagelser på ett helt folk, för det är så jag har upplevt det när jag själv var lokaliserad där. Såklart anser inte alla japaner att kvinnor borde gå runt med en hand för munnen och fnittra konstant, eller att utlänningarna står för allt brott i hela landet(!). Men många gör det.

Och jag vill bara spy galla över vissa delar. Japans kultur har gett mig otroligt mycket under åren som gått, men visst gör de mycket skit också. Skit som de inte förstår är rent kränkande.

Som den här musikvideon till exempel, som vad jag förstår låg på plats nummer två på ORICON Top 30 förra veckan.

Jag får panik av deras ständigt fastklistrade lår och tår som pekar inåt (nej, ni är inte fem år, ni har säkerligen lärt er att gå ordentligt vid det här laget), för det är ju så kvinnor ska sitta. Och stå, tydligen. Jag får panik av deras platta magar (fast det säger nog mer om mig själv än om dem, skulle jag tro). Jag får panik av puttinuttheten och krålandet efter mannen (som egentligen inte är speciellt åtråvärd). Allra värst är nog att gruppen har mage att kalla sig för Shoujo Jidai, som de så käckt översätter till Girl's Generation på engelska. Bra förebilder för generationer av flickor är de ju verkligen, menar jag. Fniss, fniss.

Fast trots alla dessa starka känslor över en liten skitvideo, så inser jag med förvåning att jag tycker om låten. Den är medryckande med all sin "mecha mecha" och "no no no no nooo". Den får mig att vilja dansa och skratta, men samtidigt uppstår panik och begär att bli lika smal och fin som de. Men som sagt, det säger mer om mig än om videon. Eller?

Komiskt nog är samma låt även gjord av en koreansk motsvarighet.

Ps. Jag glömde kattassarna som tjejerna gör i den japanska versionen. Uäck.