D:

Jag äter upp min egen hatt, för nu är det här min favoritlåt för tillfället. Två flickor i videon fascinerar mig något otroligt. Deras röster tillsammans med hur gladsöta de är får mig att skina som en sol.

Daniel frågade mig varför jag tycker om så dålig, irriterande musik. Speciellt med tanke på att jag själv inser att det är just detta. Det är väl litet som med schlagermusik. Jag bara älskar det. I små men intensiva perioder.

Jag är väldigt motsägelsefull. D:

Min favorit. När hon sjunger runt 0:40 så smälllllterrrr jag.

Alternativt får hål i tänderna, för hon är så söt.

En sorts hatkärlek bildas för denna tös. Hela hon är så puttinuttig med sina plutläppar, jag-är-5-år-gammal kroppsspråk och rösten (runt 1:30) som piper som en mus. Rösten alltså. En mus! Den piper!