På baksidan av mitt hus fanns ett berg. Nedanför berget fanns en stig. Den stigen ledde till cykelvägen, vänner och alla skogar som man kunde springa vilse i. Med andra ord ledde den till allt som gjorde livet underbart, enligt mig.
Nackdelen med denna länk till omvärlden, var att det var en myrstig. Den fullkomligt kryllade av elaka myror som ville bitas om man stod stilla.
Den fåniga leken gick alltså ut på att gå bakfota på denna myrstig utan att bli biten. Jag tänkte alltid att mitt modprov kunde jämföras med att gå på glödande kol. Min länk till yttervärlden öppnade sig först om jag tog av mig skorna och gick till andra sidan utan att bli biten. Blev jag biten, så fick jag börja om igen.
Nämnde jag att jag alltid kom för sent till Lekis när jag var liten?
Ps. Långt senare kom jag på att myrstigsmodprovet egentligen inte alls är svårt, eftersom man inte blir biten så länge man alltid rör sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar