SJ vs Judy, the fight is on

Psykbryt. Det var nog temat ikväll.
Jag och mamma hade en trevlig liten hemmakväll framför tv:n. Vi hade lagat mat tillsammans, satt och njöt av tv-serier vi själva med omsorg valt ut att se på. Åh, lycka.
Sedan, från ingenstans, så kom mitt beslut att åka till Örebro och hälsa på mina bästa vänner. Mamma, som den vardagshjälten hon är, hjälper mig. Allt verkade bli så bra! Åh, så skoj, en impulsvisit i Örebro!

Sedan slängde SJ sin gamla stridsyxa framför fötterna på mig. Stod där och hånade mig i mina försök att fixa fram biljetter. Gång på gång, kom det hånskrattande svaret: "Denna biljettyp är slutsåld, var god försök med en annan tid".
Om och om igen försökte jag med svetten rinnande längs pannan försöka hitta på en lösning. Men nej. Det var lönlöst. SJ hatar mig. Och gud, vad jag hatar SJ. Jag kör en snabbgenomgång.

Jag skulle boka biljett, petro svarade inte i telefonen, biljetten försvann, jag försökte boka en annan, det gick inte (kör den sistnämnda på repeat ungefär 15 gånger), till slut gick mamma med på att betala den dyrare biljetten, det fungerade inte så vi försökte igen (repeat ca 7 ggr), vi skulle skriva ut biljetterna, SJs hemsida krånglade med utskrivning, när det väl funkar så fungerar inte mammas skrivare heller, FÄRDIGA.

Och glöm inte de oerhört viktiga detaljerna som gav upplevelsen en extra krydda:
Internet slutade fungera
Jag spillde ut vatten (......)
Mamma är sjuk, ovanpå sin vanliga sjukdom vilket ger mig dåligt samvete eftersom hennes goda vilja förvandlade sig till en dålig fars-komedi utan dess like.

Nej. Mitt hat mot SJs hemsida har om möjligt växt sig ännu större nu. Hat, bråd död och pesten är vad den hemsidan förtjänar. Stridsyxan ligger där framför oss. Det är så on.