Jag känner mig trasig inuti.
Det börjar nästan luta åt tom.
Jag har bara ingen... kämparglöd. Det är som om jag tryckt på off-knappen, och nu famlar jag i mörkret... fast jag ser ju inget, så jag ger upp.
Jag mår nog inte så bra, egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar