Det är en helt vanlig vardag i fröknarna Hagerskans hem i Östra Bergen. Yngre Fröken Hagerskans sitter vid matbordet och är lämnad ensam som vanligt för att hon äter för långsamt.
Yngre Fröken Hagerskans: Uääh. Uääh. Uääh. Uääh. Uäääääh. Uääh. Uääääääh. Uääääh.
Äldre Fröken Hagerskans: Vad är det?
YFH: Uääh. Uäääh. Uääääh. Uääh. Uäh! Jag behöver kramar och kärlek.
ÄFH: Va?
YFH: Kramar! Kramar och kärlek! Uääh-ääh!
ÄFH: Du låter som en baby som blivit lämnad ensam på stranden eller något.
YFH: Uäääähhh, uähhh.
ÄFH: Eller en sälunge. Du är visst en sälunge.
YFH: Kramar! Kramar och kärlek! Kramar!
(ÄFH går fram till YFH och kramar om)
ÄFH: Så, ät upp nu och var tyst.
YFH: Uäh.
Om det skulle finnas en pjäs om mitt liv, så skulle nog en sådan scen finnas med. Jag antar att ni jättegärna skulle vilja bo med mig nu? Linda, du vet vad jag pratar om. Enerverande liten barnrumpa som behöver kärlek, iz me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar