Oh no! On ho! a.k.a. review

Det är väl inget jag direkt smusslar med -- att jag älskar Andrew Bird. Som artist är han så otroligt olik allt annat jag hört, och det är det där lilla speciella som verkligen tilltalar mig. Visslandet. Fiol-spelandet. Oooh:andet. Hans användning av ord. Det känns litet som om man försvinner in i en annan värld när man hör tonerna till hans musik.

Hans nya album "Noble Beast" fastnade direkt. För er som är hemstadda i Andrew Birds musik-- tänk er gamla Andrew á là Mysterious Production of Eggs, blandat med litet elektroniskt och litet mer "upbeat". Såpass upbeat Andrew Bird nu kan bli, alltså. Herr Bird upbeat!

Sedan så är ju hans låtnamn sådär smått geniala som vanligt. Vad sägs om Nomenclature? Eller Tenuousness? Eller varför inte Anonanimal? Men bäst är nog Fitz & Dizzyspells. Vad nu det betyder.

Jag avslutar med några rader från den första låten på skivan, "Oh No", som går i lyrics som nuförtiden är typiska för Herr Fågel.

let's get out of here, past the atmosphere
squint your eyes and no one dies