Rekommendationer

Jag har varit ett manga- och animefan nu i flera år. Det händer allt mer sällan att jag spenderar min tid med att se på tecknade figurer som blir kära, kämpar mot världens undergång, försöker lösa övernaturliga gåtor, blir världens bästa ninja - ja, allt det där som japanska serier innehåller. Man tröttnar litet efter år av samma sak, om och om igen. Samt att man som vuxen människa inte längre skrattar till och uppskattar samma saker som man gjorde när man var 16 år. Men det finns en serie, som jag fortfarande älskar med hela mitt hjärta. Nodame Cantabile.


Det är en serie som handlar om klassisk musik. Denna bok är anledningen till att mitt intresse för klassisk musik blossade upp. Denna bok är också anledningen till att jag våren 2007 tog upp mina böcker och började läsa igen. För att uttrycka sig på engelska (svenskan räcker inte till!)-- I can not stress enough how great this manga is. Den får mig att skratta lyckligt åt de simplaste sakerna. Det ilar i mig när jag ser huvudkaraktärernas fingrar flyga över pianotangenterna.

Jag hade en liten tradition, den där våren 2007, då jag kände mig så ensam. Min rumskompis hade blivit deporterad tillbaka till Amerika, och pojken jag var hopplöst förälskad i, såg mig inte så som jag såg honom... Så jag fyllde mina dagar med svartvita filmer, klassiska böcker, fransk musik och Nodame Cantabile. Istället för att åka in till Tokyo för att umgås med mina vänner, så gick jag och köpte en ny volym i denna serie, satte mig på Starbucks och njöt av koffeinet och nikotinet i min kropp. Och även om anledningen till att jag började göra detta var pga vänner som var på tok för upptagna och lämnade mig ensam, så skulle jag inte byta bort det för något i världen. Det är ett av mina finaste minnen som 19-åring.

Smakprov