Julen har ju en tendens till att få en att konvertera tillbaka till en ålder som man var för många, många år sedan. Vare sig det är då julskivan sätts på och man går runt och hoppskuttdansar, eller om det beror på att, äntligen! nu kom snön!, så brukar den oftast infinna sig. Tyvärr känner även nostalgimonstret Emelina sig en aning stympad nu i juletider. Jag ser helt enkelt inte lika mycket fram emot att öppna julklapparna. Man blir helt inte lika glad av att få böcker, pengar och strumpor, som man blir av att få öppna ett paket som innehåller en glittrande ny My Little Pony. Men det är väl så livet är. Sedan kan man ju njuta av andra ting - till exempel snaps, julöl och vuxenpoäng såsom sill som jag beslutsamt trycker ned i munnen.
Men så finns det ju också andra saker som kan få en att regressera något oerhört. Min svaga punkt är när jag spiller saker. Förr i tiden var det alltid mjölk, men det går lika bra med kaffe har jag hört. Det är något med att spilla vätska, som får mig att vilja börja tjuta som en femåring och skyggt gå och gömma mig. Antagligen beror detta på alla gånger som pappa slagit näven i bordet och skrikit "Inte nu igen, Emelina! Nu får det vara nog!". Jag säger samma sak nu som då: "Jag k-kan fa-faktiskt inte rå (hulk) f-för det".
Men visst tär det på en att som 21-åring regressera tillbaka till en person man var för 15 år sedan. Men det verkar vara ett återkommande tema i mitt liv. Något som aldrig riktigt växer bort. Glädjen över julen, och att spilla.
Men stora kaffefläckar på mammas vita soffa är väl fint?
Eller?
Judy önskar er en riktigt god jul där ute i det snötäckta Sverige. Jag hoppas ni njuter av ruset av öl och chokladbollar lika mycket som jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha neeeeej! Min pappa blev också hysterisk varenda gång jag spillde ut nånting. Fortfarande än i dag känner jag lite, lite grann hur paniken växer inom mig så fort jag råkar spilla. :D Så farligt är det ju faktiskt inte. :) God jul! Pusse!
Jag spillde också kaffe, men lyckligtvis inte på vit textil utan på en ful julduk som bara fyller praktiskt värde. Jag räddade fläcken direkt med en våt disktrasa hallelujah! Ja den nästan magiska känslan då man sliter upp inslagningspapperet för att upptäcka sin innerligt önskade present finns knappast där längre men det skulle känns förfärligt utan jul alls! Jag njuter. Ha en god jul Enelima.
Skicka en kommentar