Förvandlade förmaningar

Samtal om vad jag egentligen håller på med. Pappas sambo ser oförstående på mig och hävdar att hon aldrig skulle låta sin son hålla på som jag gör. Tyvärr, fröken sambo, så förvandlar jag sådana förmaningar till ett ännu starkare fastställande att jag minsann ska leva mitt liv precis som jag vill. Spankulerandes utomhus med Editors i öronen och en cigarett i munnen, så är det dessa tankar som snurrar i mitt huvud. Jag kanske får "börja om" varje gång jag hittar på något nytt. Återigen söka jobb som jag egentligen inte vill ha. Leva fattigt, återigen. Men det är värt det. Jag känner mig lycklig ändå. Trots familjemedlemmar som tycker man är flummig. Då får jag väl vara det, då.