Det har varit väldigt många irriterande moment, och få underbara moment. Men det är väl de där bra tillfällena man kommer ihåg i efterhand.
Som då man för första gången träder in i en Vivienne Westwood butik.
Eller då säljaren i ovan nämnda butik säger att vi gärna får inlämna CV så hon kan ge den till chefen direkt, "om ni vill, liksom".
Eller då man bara kan gapa över alla klädmöjligheter London ger en.
Eller då man blir modellraggad och känner sig sådär mysigt Tokyo-hemma.
Eller då man tar en Starbucks-kaffe, trots godiskaffet som egentligen inte är "riktigt" kaffe, ger en en tillfredsställelse av att bara sitta där i flera timmar och babbla om ingenting med vännen bredvid.
Eller bara gammalt fylleprat gamla bästa vänner emellan, då man klargör hur mycket man inte vill att den andre inte ska bli tillsammans med någon, för det är ju vivivi, i London, och inget får förstöra det.
Eller andra bästisar som målar bästiga saker på bästiga utbildningar så man blir alldeles glad och varm i hjärtat.
Välj vilken ni vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar