Ja, angående det här om att världen går under imorgon. I hemlighet trodde jag på det under en tid. Kanske för att jag ville att livet skulle ta slut, så jag slapp tänka på det själv.
Sedan nu inatt, så drömde jag (som vanligt) att jag i en post-apokalyptisk värld vandrade omkring för att leta förnödenheter. Jag var ute på landet, mitt emellan Lindas föräldrars stuga och Staden II, helt vilse och alldeles ensam. Medan jag satt och rotade igenom en övergiven resväska längst upp på ett berg, så kom det en lastbil körandes på den sandiga vägen nedanför. Dammet spred sig likt en slöja efter det stora fordonet, och med hjärtat i halsen började jag springa ned till vägen.
"Äntligen en människa! Jag måste be om hjälp!", tänkte jag medan jag hasade ned för det branta diket intill vägen.
Jag började vifta med händerna, och skrek, så att personen i lastbilen skulle lägga märke till mig. När hon väl upptäckte mig, så ställde hon sig på bromsen.
Men något gick snett. Mitt i lättnaden för överlevnad, så såg jag hur lastbilen tog sladd och började välta. Den massiva tyngden kom allt närmare mig, och det fanns ingenstans jag kunde fly.
"Det är så här jag dör", tänkte jag panikslaget. "Nu dör jag."
Ögonblicket saktades in, och min panik ersattes med en enorm lättnad. Allt annat blev tyst, och någonstans från grunden av min varelse ekade orden: "Vad skönt. Äntligen."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
sv: Jättekul att du är med och tävlar om de grymt härliga rosa arbetsbyxorna från Protecty.se i dagens lucka :)
Delta på lucka 20 , 21 & 22: http://mohammedis.se
- 3 stora tävlingar med enkla regler!
Kika gärna in på vår blogg, vi är två tjejer som skriver om självförtroende, att våga drömma, våga vara sig själv och så mycket mer. Tankar, åsikter och ärlighet är vad vi kommer fylla bloggen med!
Klickar in för att önska dig en God Jul :) Kramisar Carro
Skicka en kommentar