Jag sitter och diskuterar med personer som faktiskt kan något om ämnet, som kanske fattar vad som är fel med mig. De håller med mig, berömmer mig. Och jag kan inte hjälpa att bli förvirrad och tänka "Men ni ska ju säga att jag har fel. Jag har ju alltid fel".
Har lyckats komma in i något sorts ras av fysisk hälsa. Jag antar att det är för att jag rivit ner murarna, och nu väller allt var ut på en och samma gång. Sover knappt något, går runt med ständiga allergiattacker och får oförklarliga strålande smärtor i kroppen. Gråter typ jämt, även fast jag kanske inte är ledsen. Skrattade mycket i fredags, så mycket att jag fick ont i magen. Men jag blev förvirrad av skrattgråten, så jag började gråta på riktigt. Jag antar att det blir så när man inte gråtit på länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Släpp ut det bara, tjejen. Det blir bättre. Om det är till någon tröst så är allergier väldigt vanligt vid psykisk stress. Själv får jag eksem. Hur nu min kropp tror att det skulle hjälpa mig. /Jenky
Skicka en kommentar