Inatt, som så många andra nätter, drömde jag att jag hade ett djur som sällskap. Denna gången var det en stor, bufflig, raggig hund som hade en väldigt lycklig och trevlig personlighet.
Min pappa döpte honom till Hämnaren, för att han var svart/grå.
"Så kan du inte göra, du kan ju inte döpa honom helt själv", sa jag. "Det är ju min hund.
Så han förblev namnlös.
Sedan sa mamma "Kom nu, Rouge!", och rufsade om hans toviga päls.
"Varför har du döpt honom till en sminksort, för?", frågade jag. "Dessutom uttalas det inte rousche, utan roushe."
"Jag tyckte det passade honom," svarade hon bara.
"En av er vill att han ska ha ett mörkt namn, och den andre vill att han ska ha ett mjukt sådant. Det är faktiskt min hund. Det är jag som ska döpa honom."
"Men du kommer ju aldrig på något namn."
"Kan han inte få heta något enkelt? Som kanske... Ernst. Han får heta Ernst," bestämde jag.
Men sedan kallade jag honom för Rouge i alla fall. Han var lika glad ändå, vilket namn han än hade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar