Orolig.

D, som är i London, svarar inte på hela dagen och jag blir Oroliga Flickvännen. Slutar med att jag ringer till finaste Petrobelle i hopp om att hon vet var han är. Konstigt hur det fungerar med bästa vänner, fast man inte hört av varandra på ett år. Känns som om ingen tid har gått. Och glädjen som infinner sig när man precis pratat med någon som känner en utan och innan.

Sedan SMS:ade D, som tydligen varit upptagen med att shoppa. Han hade alltså inte blivit våldtagen och mördad av 10,000 tyska bögar som han bor med på hostel:et. Puh!