"Kom in, mörkret faller snart."

Jag har fått en utökning, territoriummässigt, i mina drömmar. Långt norrut ligger "Islandet", fullt med natur, kyla och jordnära levande nomader. Om dagarna, när det är varmt, ger vi oss ut på sjön för att fiska, bada och fördriva tiden med att hitta ett inre lugnt. Mot kvällen, när snön och isen drar sig över landet, återvänder vi till våra stockstugor och myser in oss framför en eld. Leker med barnen på jordgolvet, klappar katter och hundar och samtalar om nästa dags uppgifter. En av mina få uppgifter, som utböling som bara hälsar på ibland, är att gå ut i skogen om dagarna och plocka bär. Jag måste alltid ta med mig ett djur, för det finns farliga människor och bestar där ute, bortom lägret. Fast jag är aldrig rädd, för jag har levt i skogen i så många månader nu. Om det kommer någon, så är det bara att klättra upp i ett träd och hoppa mellan grenarna, springa som vinden genom snåren, eller dyka i vattnet och simma tillbaka till nomadlägret.