Nuförtiden läser jag ju manga allt annat än frekvent. På sin höjd en gång om året. Det där som var så livsnödvändigt för att man skulle orka stå ut med vardagslivet, är plötsligt inte lika viktigt längre. Man kommer ihåg alla fina minnen och timmarna man spenderade med att leva sig in i en annan värld. Ändå blir jag förvånad när jag nu i "vuxen ålder" läser och blir till en liten boll av extas. Jag vill bara rulla omkring och skrikpipa. Jag vill studsa upp och ner för att sedan kyla mina rodnande kinder med handflatorna.
Allt detta för att jag precis såg att en av mina absoluta favoriter har blivit färdigöversatt. Den är bara tre kapitel lång, och den är så hemsk att man inte vet om man ska gråta eller skrika efter mer misär.
Senare ska jag se sista avsnittet av My Little Pony: Friendship is Magic. *_*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar