"Varför då?", undrar jag.
"Du har ju sagt åt mig att jag inte får prata i mobil medan jag kör", säger han och säger snabbt hej då.
Sakta börjar jag lysa upp. Sitter där och fånflinar för mig själv.
Han tar hänsyn till mina önskningar! tänker jag exalterat och mitt inre barn dansar runt i glädjedans.
Kanske just för att människor i allmänhet alltid har uppfattat mig som överemotionell och aldrig riktigt förstått mitt sätt att resonera. Summa Sumarum: Snälla, försök ta hänsyn till mina åsikter även om du inte håller med. Bara låt mig få känna som jag gör och acceptera det.
Förvånansvärt hur många människor har svårt att acceptera det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar