something to remember you by

Jag lider av packningsdöden. Man blir skallig av den, för man sliter sitt hår hela tiden. Man blir trött i kroppen och själen, för vad man än gör så går man runt och skriker i vanvett över att ingenting går ihop. Hjärtat börjar blöda, för man kommer sakna så många människor som kommer finnas kvar i Sverige-landet.

Och det enda som spelas i bakgrunden till all denna galenskap är en lugn akustisk låt med en honungslen röst som sjunger om stjärnstoft. Den där låten som spelats varenda gång jag håller på att flytta. Den där handmålade, utbrända skivan som Lotten gav till mig den där sommardagen för några år sedan. Med ett enda musikspår på. "Den påminner mig om dig. Glöm inte bort mig", sa hon.
Det var en så himla fin gest tycker jag. Så jag spelar den traditionsenligt för varje nytt kapitel som startar i mitt liv.

and you can skyrocket away from me,
and never come back if you find another galaxy
far from here, with more room to fly
just leave me your stardust to remember you by
stardust to remember you by...