Hur man överlever en konsert

Jag snubblade över ngn j-tards helgonpress, där personen hade lagt upp en youtube-video med Dir en grey. Förvånande nog så fick det mig att bli relativt nostalgisk. Alla minnen som tonåring, eller bara alla dessa konserter man gick på. Jag gick på 6 konserter med Dir en grey under loppet av ett år. Jag kommer ihåg hur jag levde på pumpande adrenalin flera timmar efterråt; hur man dagen efter gick på ännu en konsert, och gav sig fan på att komma allra längst fram den här dagen också. Minnen av armbågar som trycks in i bröstkorgen, hur man stöds upp av de 5 människorna som omger en. Hur man såg ut som SKIT när konserten var över; håret hängde i stripor, kläderna var blöta ända in på underkläderna, och man skakade så man knappt kunde stå.

Tack vare det året av konserter, så betraktar jag mig nuförtiden som en mästare på konsert-överlevande. Jag vet alla förberedelser man måste fixa innnan man ger sig in i folkhavet, såsom att dricka väldigt mkt vatten (men inte för mkt, för man får inte bli kissnödig!);
ha ett svettband runt handleden eller en handduk runt halsen (för att torka bort svetten ur ögonen!);
ha en flaska vatten knuten vid skärpet (du behöver dricka det efter halva konserten, annars svimmar du, eller tja, jag gör det iaf);
skrik inte under encore:t! Jag måste styrka detta. Visst, det är en rätt trevlig känsla att skrika så att du inte kan prata längre, och belöningen när bandet kommer ut är rätt mäktig. Men de kommer ut, vare sig du skriker eller inte. Detta slösar bara dina krafter på i onödan. Plus att jag svimmar av detta också;
ha alltidalltid armarna framför dig som ett kors vid bröstkorgen (du måste kunna skjuta folk ifrån dig om du kommer i en position då du inte kan andas).

Detta är allt du behöver veta för att klara av en konsert i klass med Dir en grey! :D

Utöver allt detta, ska man bara ha roligt! Dansa, hoppa, skrika, skratta.




Ibland kan jag tycka tanken på allt detta är komisk. Ibland undrar jag om folk som lär känna mig i nuläget, kan tänka sig att jag varit och tyckt om sådana band en gång i tiden. Men det är mkt som gömmer sig bakom mina söta flickklänningar och högklackade skor. För en tid som inte alls var speciellt länge sedan så levde jag för att få skrika mig hes på konserter.