Idag när jag var och fikade med min nya bokklubbsgrupp, så hajade jag till när jag stod i kön för att köpa kaffe. Jag kände igen melodin på två tjejer som satt bakom mig. Jag lyssnade litet till - och javisst! De pratade japanska.
Jag blev alldeles varm inuti och kunde inte låta bli att le för mig själv. Det var som en flashback från när jag satt på yamanote-linjen i Tokyo och folk pratade om mig, och man bara ville säga "Hörru, jag förstår vad du säger".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar