Cold Days From the Birdhouse.

Min nya hobby är att sova under kotatsun. Folk har hittills, de som varit hemma hos mig och prövat den, tittat konstigt på mig och sagt: "Varför det? Är det inte väldigt obekvämt?".
Nu ska jag berätta för er att det är hur mysigt som helst. Nej, jag sover inte direkt på mattan. Jag ligger på två stoldynor, som är fördelade mellan de två ställen som man möjligtvis skulle kunna få ont i av att ligga på något hårt. Revbenen och höften. Man behöver inte använda något täcke, förutom den delen av bordet som sträcker sig ut vid kanterna av bordskanten. Värmefläkten är på, på den lägsta fläktnivån, som genererar en väldigt behaglig värme som närmast kan liknas vid den täckvärme man annars får i en normal säng. Fast mycket skönare.
I slutändan vänder man sig allting till att sova på ryggen, på grund av att så blir det alltid om man ligger på något som är hårdare än vad man är van att sova på. Till exempel fotunen jag sov på i Japan. Det är det skönaste sättet att sova på, hands down. Ryggen rätar ut sig och axlarna slappnar av eftersom de inte belastas av den sidotyngd man får när man annars sover på sidan.
I bakgrunden lyssnar jag på någon skiva, en som funkar bra att lyssna på i bakgrunden. Hittills har det mest varit Massive Attack, men har den senaste tiden börjat med The Twilight Sad.

Däremot så misslyckades detta senaste gången jag försökte sova. KUNDE bara inte somna, så förflyttade mig till sängen. Volymen på musiken var för hög, så jag vaknade hela tiden. En mindre trevlig upplevelse. Men jag tänker att ett misslyckat försök av så många andra lyckade, så är det nog okej.

Nästa gång kanske jag rabblar om hur lycklig det gör mig att spendera mycket av min tid på golvet. Se fram emot ett lika intressant inlägg som detta.