onsdag 6 oktober 2010

oaj-aj-aj-aj-buff

Min systerson, alltså. Jag "cyklade" med hans ben häromdagen, och svaret jag fick var ett tandlöst leende och litet gurgel. Det går inte att beskriva känslan man får av ett barnleende.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

Caro sa...

1) Barn ar fantastiska

2) Jag maste dela med mig av det har och vill gora det med nagon annan jag tror kan uppskatta det: http://www.youtube.com/watch?v=QOWElNwTqpw

6 oktober 2010 kl. 17:49

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)