Jag blir kidnappad och satt i ett badrum av en kvinna med mörkt, långt hår. Snart kommer hon in med en salva i ena handen. Sakta men säkert så börjar hon smörja in min hud, och jag märker till min förfäran att det svider på huden som syra. Jag kvider och tittar förtvivlat på henne i jakt på sympati. Hon bara ser på mig med en kall blick och fortsätter att smörja in mig.
"Om du tvättar bort salvan så kommer jag att döda dig. Om du försöker rymma, så kommer min familj här utanför att döda dig," säger hon i all enkelhet.
Salvan svider som salt på öppna sår, och jag känner hur kroppen börjar krampa. När hon smörjt in hela min kropp, så börjar hon massera in salvan i mitt hår. Jag vill inte visa kvinnan hur ont det egentligen gör, så jag biter mig i kinden för att inte börja gråta av smärtan.
Sedan går hon därifrån. Ibland kommer hon tillbaka in i rummet för att se till att jag inte har tvättat av mig salvan. Sedan blir jag lämnad ensam igen. Jag kan se hur rummet utanför mitt badrum, mitt fängelse, sakta fylls med folk. De skrattar och håller i champagneglas mellan tummen och pekfingret.
Jag ligger där på golvet och kan bara inte förstå att de inte märker något. Jag ligger ju här i rummet bredvid och fräts sakta sönder. Tänker genom stillsam, tyst gråt att om jag går ut, så kommer de att döda mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar