Angående tid i stil

När jag vandrade runt i Tokyo mellan affär till affär i jakt på Vivienne-saker jag ville ha, så låg alltid de där klockorna i bakhuvudet. Med mungiporna neråt stod jag och suktade framför montrarna. Nog för att jag pungade ut 5000 kronor för en väska, men jag var helt enkelt inte beredd på att lägga 2000-3000 kronor på en klocka. Jag använder inte ens klockor. Det har aldrig riktigt varit min grej, som man brukar säga. Så min handled förblev naken.

Men nu har en del klockor från Japan kommit till Hervia. Och där är den ju. Klockan jag ville ha för fyra år sedan, och som jag fortfarande vill ha. Men 5907 kronor för en klocka? Nej. Nej tack. Aldrig i livet.

Sedan finns det ju också det där halsbandet som man alltid velat ha. Guldorben. Den har inte funnits kvar i något sortiment på två år nu ungefär, tror jag. Många invärtes tårar har gråtits över detta faktum. Men nu har den kommit tillbaka, fast i en annan form. Med en klocka!

Såklart så blir det ursprungliga priset mycket högre iochmed att de nu fäst en klocka i botten av smycket. Ungefär 1000 kronor dyrare. Vad kan man göra, annat än att skaka på huvudet och hoppas på att man någon dag kommer ha en inkomst som berättigar inköp av klockor som kostar 2000-6000 kronor.