:D

Jag vann på TP för första gången i mitt liv!

repiga glasögon

Så jag drömde typ världens jobbigaste dröm inatt, ni vet när man bara ligger och gråter själen ur sig. Inte roligt med en ribba på den nivån när dagen inte ens börjat än.

En jäkla skitdag, helt enkelt. När man ställer sig upp och småskrattar över faktumet att det känns som om man flyger för att kroppen är alldeles fel och trasig. Jämt är den trasig. Och sedan brister man i gråt för att den är just alldeles fel och trasig. Och sedan bara fortsätter man, som man gör ibland, och häver ur sig alla hemska tankar som surrar.

Men nog får vara nog, sådär som gråt alltid slutar. Plötsligt stillnar allt till, och saltet på glasögonen och snörvlet i näsan måste bort. Därefter blir man tom.

Sedan laddar man om. Och som jag då, som tar fram "Att-göra-lista OF DOOM" och äntligen börjar bocka av saker som måste göras.

Dumt bara att det måste gå en hel dag i misär innan jag inser att jag borde göra något.

Åh nej, de är borta igen

När man drömmer massor med mycket om nätterna, så kan det ibland vara svårt att komma ihåg alla tiotals drömmar man vet att man haft. De flesta suddas ut, såklart. Ibland kommer man ihåg betydelselöst små detaljer, och ibland har man svårt att över huvud taget komma ihåg vilken vän det nu var som följde med en runt på äventyr.

Inatt drömde jag om barndomsvänner. Obehagligt, det där. Och vad är grejen med att jag väldigt ofta drömmer om mina Vivienne Westwood tillbehörigheter?

Telepati eller sytråd som för oss samman

Han frågar om jag är kissnödig, och jag stirrar förvånat.

"Hur visste du det?"

Han rycker bara på axlarna. "Jag vet bara."

Ett tag senare så ler han hemligt och frågar om jag inte är röksugen?

Jag skrattar bara och säger något om kärlek, men också om liv som spenderas hopsytt med andra personer.

Jag springer alltid vilse i skogen, och sedan hittar de mig

Jag har alltid undrat varför man drömmer samma mardrömmar om och om igen. Inatt drömde jag för andra gången om en obehaglig sak. Tack och lov så blir jag bättre och bättre på att inse att det är mardrömmar som repeteras.

Jag blir kidnappad och satt i ett badrum av en kvinna med mörkt, långt hår. Snart kommer hon in med en salva i ena handen. Sakta men säkert så börjar hon smörja in min hud, och jag märker till min förfäran att det svider på huden som syra. Jag kvider och tittar förtvivlat på henne i jakt på sympati. Hon bara ser på mig med en kall blick och fortsätter att smörja in mig.

"Om du tvättar bort salvan så kommer jag att döda dig. Om du försöker rymma, så kommer min familj här utanför att döda dig," säger hon i all enkelhet.

Salvan svider som salt på öppna sår, och jag känner hur kroppen börjar krampa. När hon smörjt in hela min kropp, så börjar hon massera in salvan i mitt hår. Jag vill inte visa kvinnan hur ont det egentligen gör, så jag biter mig i kinden för att inte börja gråta av smärtan.

Sedan går hon därifrån. Ibland kommer hon tillbaka in i rummet för att se till att jag inte har tvättat av mig salvan. Sedan blir jag lämnad ensam igen. Jag kan se hur rummet utanför mitt badrum, mitt fängelse, sakta fylls med folk. De skrattar och håller i champagneglas mellan tummen och pekfingret.

Jag ligger där på golvet och kan bara inte förstå att de inte märker något. Jag ligger ju här i rummet bredvid och fräts sakta sönder. Tänker genom stillsam, tyst gråt att om jag går ut, så kommer de att döda mig.

Hycklare

Päls, alltså. Lätt att älska, svårt att bära med gott samvete. Jag blir mer och mer anti päls nuförtiden - men samtidigt tycker jag att det bara blir vackrare och vackrare.

Klicka här för mer pälsfotografier från Ryssland.

Angående tid i stil

När jag vandrade runt i Tokyo mellan affär till affär i jakt på Vivienne-saker jag ville ha, så låg alltid de där klockorna i bakhuvudet. Med mungiporna neråt stod jag och suktade framför montrarna. Nog för att jag pungade ut 5000 kronor för en väska, men jag var helt enkelt inte beredd på att lägga 2000-3000 kronor på en klocka. Jag använder inte ens klockor. Det har aldrig riktigt varit min grej, som man brukar säga. Så min handled förblev naken.

Men nu har en del klockor från Japan kommit till Hervia. Och där är den ju. Klockan jag ville ha för fyra år sedan, och som jag fortfarande vill ha. Men 5907 kronor för en klocka? Nej. Nej tack. Aldrig i livet.

Sedan finns det ju också det där halsbandet som man alltid velat ha. Guldorben. Den har inte funnits kvar i något sortiment på två år nu ungefär, tror jag. Många invärtes tårar har gråtits över detta faktum. Men nu har den kommit tillbaka, fast i en annan form. Med en klocka!

Såklart så blir det ursprungliga priset mycket högre iochmed att de nu fäst en klocka i botten av smycket. Ungefär 1000 kronor dyrare. Vad kan man göra, annat än att skaka på huvudet och hoppas på att man någon dag kommer ha en inkomst som berättigar inköp av klockor som kostar 2000-6000 kronor.

Lycklig

Tack till alla som hjälpte mig i min WoW-misär. Tyvärr hjälpte inte några av era briljanta lösningar. Det var istället en liten skitsak som gjorde att det till slut fungerade. Jag var tvungen att ringa gubbens son (som också spelar) och fråga. Precis när hoppet försvunnit och vi skulle lägga på, så ropar han till.

"Förresten! Prova att högerklicka på ikonen, gå till egenskaper och ställ in spelet så att det ska köras som Windows XP, inte 5."

Och såklart så fungerade det.

Tusan så snyggt spelet är nu. De nya talangträden är mycket bättre. Samt att det är ungefär tusen gånger lättare att kötta fiender nu. Hehe.

Angående favoritlåtar

Så fort jag hör Gackts röst, så känns det som att få komma hem. Men det har jag redan skrivit cirka niohundranittionio gånger. Dock förbluffande hur det fortfarande kan vara sant.

Jag drömde om

Han sjöng och hade mörkt, nästan svart, hår. Jag drog i Petros arm och pekade. Hela mitt ansikte var bara ett enda stora utropstecken.
Jag gick fram.
"Hej, det är du som är Gackt, va?"
Han svarar att så är fallet.
"Är inte du också med i pjäsen? Hur gick repetitionen för dig?"
Bra, men nu är han trött efter all energi han lagt ned på den idag. Hans kimono är öppen vid bröstet, och jag försöker låta bli att låta blicken vandra.
"Jag tycker det är så himla roligt att få jobba med så professionella kollegor. Det är synd bara att jag blir så full. Jag har litet svårt att spela full, fast sedan så tycker jag att slutproduktionen blir mest trovärdig om jag verkligen dricker på riktigt mellan mina scener."
Gackt tittar på mig. Han håller inte med. Han kan spela full utan att dricka.
"Fast det var ju kanske litet onödigt att dricka redan nu under ett genrep..."
Gackt tappar intresset.
"Har du lust att sjunga en låt för mig?"
Gackt ler med förnyat intresse. Han frågar mig vilken, och jag svarar. Sedan brister han ut i sång, och jag rörs till tårar. Jag står där, knappt en halv meter ifrån honom, och kan knappt tro att denne talangfulla man står så nära just mig. Och vi är med i samma pjäs!
Sedan vinglar jag till. För jag är ju trots allt fortfarande full.

Moo...

Jag gissar på att jag kommer få ungefär noll sympati för det här, men himlarns!, jag är ju ledsen. Det har kommit en ny patch till World of Warcraft. Det står någonting om "3D" och DirectX, men jag förstår ingenting. Jag vet inte hur man löser det, och jag vet definitivt inte vad för sorts "game card" jag har i min dator.

Jag vill gråta, skrika och sparka sönder datorn för tillfället. Visst hade jag (kanske) tänkt sluta spela om 10 dagar när min betalda månad gått ut, men jag hade sett fram emot att få nöta hela tiden ut. Och jag blir så ledsen när jag tänker på faktumet att jag antagligen aldrig mer kommer kunna få spela. Det är just det där. Det är inte mitt aktiva val, utan ett jävla kukspel med tiotusen olika problem som säger att jag inte får.

Aldrig igen ._.

Liberty of London

Gud vilket vackert halsband. Synd att det kostar £297.50 på rea, bara.

Varför jag älskar Scrooge McDuck

klicka för större.

my dewy-eyed disney bride

And she says 'I like long walks and sci-fi movies,

if you're six foot tall and east coast bred--

some lonely night we can get together

and I'm gonna tie your wrists with leather

and drill a tiny hole into your head'

Insikten

Om det är något jag har lärt mig genom mitt nuvarande förhållande, så är det att jag är lättstött, bortskämd och allmänt jobbig. Ärligt talat förstår jag inte hur någon, någonsin, orkar stå ut med mig. Och jag säger inte detta för att det är så buhu-synd-om-mig, utan det är verkligen så. För i helvete människor, hur orkar ni? :3

palalalalindromer

Men åeh.

Tänk dig Vivienne Westwood, mitt favoritmärke.

Tänk dig sedan en parfym, vilket alla töser behöver. En egen doft, som präglar och säger vem du är.

Min doft råkar vara Vivienne Westwoods Boudoir. En frän, astmaframkallande doft som biter sig in i huden och går från ljus och fruktig, till dov och mystisk. Jag har alltid tänkt mig att den doftar som ett undangömt bibliotek i Den Hemlighetsfulla Trädgården. Biblioteket som aldrig fanns, förutom i parfymform.

Men nu finns den!

Ändlöst mörker

En av mina favoritserier just nu heter Endless World.

Kategorierna för denna serien innehåller bland annat:

Age Gap

Dark Ambience

Dead Friend

Drugs

Hallucination

Prison

Rape Sex

Suicide

Violence

Med andra ord har jag väldigt hälsosamma intressen.

Scrooge's inception

Jag var och såg Inception för några dagar sedan med min ömma moder. Men jag hade inte tänkt prata om filmen för tillfället, utan om detta inlägg som Carororo skrivit. Det är en liten rolig notis om att Inceptions huvudkaraktär, spelad av Leonardo DiCaprio, skulle kunna vara baserad på Kalle Anka. Tydligen skrev allas favorit (åtminstone min) Don Rosa detta äventyr 2002.

Ah, Don Rosa. Vad skulle man inte kunna skriva om honom? Superlativen är för få. Hans serier är som ens äventyrsdrömmar var när man var liten. Skatterna, resorna, mytologin, men också framför allt detaljerna.

När jag var liten så prenumererade min bror på Kalle Anka-tidningen. Jag brukade smyga in i förrådet intill hans rum och leta igenom alla lådor som var fyllda med tidningar. Där satt jag sedan i timmar och försökte hitta den kontinuerliga ordningen på berättelsen om Joakim Von Ankas liv. Min hjärta dunkade högt när jag nådde mina favoritpartier, såsom denna. Just denna bild brukade jag sitta och bara titta på i flera minuter.

Bestämde mig för några månader sedan att läsa om allting, så det gjorde jag. Berättelsen om Joakim Von Ankas liv hade inte blivit sämre med åldern, utan snarare bättre. Han är fortfarande min favoritkaraktär, och Don Rosa är fortfarande min favorittecknare.

oaj-aj-aj-aj-buff

Min systerson, alltså. Jag "cyklade" med hans ben häromdagen, och svaret jag fick var ett tandlöst leende och litet gurgel. Det går inte att beskriva känslan man får av ett barnleende.

Slutresultat

Fniss. Jag sitter och cruisar runt på Studera.nu och insåg precis att de har mitt gymnasiebetyg. Otroligt intressant hur man från Tyska steg 3 kan få VG, för att sedan totalt krascha och få IG i steg 4. Jag ville nog helt enkelt inte. Motivationen bara föll, föll, föll och det syns i de ämnen där man behöver försöka litet mer för att få bra betyg. Andra IGn är till exempel Foto A (lära sig funktionerna på en kamera? Va? Neeej) och Matte B (jag var faktiskt två futtiga poäng ifrån att få godkänt på hela kursen --> bitter).

Önskar litet såhär i efterhand att man tagit bättre vara på sin utbildning. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.

I catch dinosaurs, make love to Elizabeth Taylor...

Well, my telephone rang it would not stop,

It's President Kennedy callin' me up.

He said, 'My friend, Bob, what do we need to make the country grow?'

I said, 'My friend, John, Brigitte Bardot,

Anita Ekberg,

Sophia Loren.'

(Country'll grow)

tangled up in blue

Ibland har man perioder med vissa artister. Såsom att hösten brukar innebära Interpol. Det slår nästan aldrig fel.

Men hösten är inte tillräckligt mörk ännu, så känslan vill lyssna på annat medan jag väntar. Så just nu är det Bob Dylan som gäller. Han är skön, den där Bob.

känner att jag måste

Chikyuu blues

Jag har precis sökt in till Japanska Grundkurs I på distans för våren 2011. Också mailat institutionen för Litteraturvetenskap om att jag vill läsa upp de högskolepoäng jag aldrig tog våren 2008. Förhoppningsvis får jag smyga in på föreläsningarna och på så vis få denna lilla nageln i ögat ur världen.