Folk armbågade mig i magen och i revbenen. De nöp mig så hårt i midjan att jag fick blåmärken dagen efter. En kille vände sig mot mig och skrek "Do you mind? My girlfriend can't breathe!". Vet du vad man gör då? Man går bakåt. Kan man inte hantera tryck och avsaknad av luft och vatten, då retirerar man. Om du vill stå och gosa med din flickvän mitt i en mosh pit, då har du kanske valt fel ställe att stå på. Tänk också på att jag inte kan göra något åt att folk trycker mig mot dig. Det är ett live. Du kan inte bestämma vilket håll publiken ska åt.
Det enda man kan göra är att försöka hålla kvar sin plats. Jag hade säkert åtta personer som ville skära halsen av mig, för att jag vägrade låta dem trycka förbi mig.
För det är just det som är poängen. Det här är Gackts allra första live i Europa. Alla vill ha sin bit av kakan-- alla vill ha hans uppmärksamhet. Det är inte bara du.
Gackt är också väldigt speciell. Hans grej är att skapa en liten privat zon som är fylld med övertygelser om att det bara är ni två. Det finns ingen annan. I en konserthall med 800 pers som känner samma sak... är det verkligen så konstigt att ingen av dessa individer är beredda att ge upp? Du får en chans på dig, under en limiterad period. För mig var det Mannen med stort M. Jag kommer tyvärr inte gråta blod i efterhand för att jag fick hundra armbågar inkörda i mina revben. Det är inte personligt. Det handlar om att överleva, och att njuta, såklart. Jag njöt. Alla blåmärken och svårigheter att andas dagen efter struntar jag i. Jag fick se Gackt live, och jag hade jävligt roligt. Varför inte fokusera mer på det?
2 kommentarer:
Indeeeed.
Jag håller med. Jag stod långt bak och hade plats att hoppa, att dansa, att bara stå och stirra om jag så ville utan att någon försökte döda mig. Det var toppen, det med. :D dumma folk som inte fattar.
Skicka en kommentar